Film
SWEET SIXTEEN***Bio Harlekinen
"Sweet Sixteen" är en djupt ironisk titel på en livligt spelad, välgjord socialmelodram om de hinder, band och brister som håller femtonårige Liam kvar i ett nära nog trasproletärt liv. Engelsmannen Ken Loach berättar som vanligt verklighetsnära, dramatiskt laddat och med förklaringar, till varför människor utan resurser ofta lever stagnerade liv, som bygger på arv, miljö och ekonomi. Den här filmen går varken att ställa framför eller bakom någon särskild av hans tidigare filmer. Den representerar snarast det bästa i hans mogna filmkonst, det konsekventa perspektivet på samhället, förmågan att berätta om individer som samtidigt står för något allmängiltigt, miljöfärgen och den goda handen med amatörskådespelare.
Martin Compston dominerar filmen helt med sitt kraftladdade och nyanserade porträtt av en brådmogen tonåring som drömmer om ett drägligt liv. Det symboliseras av ett husvagnshus, som han vill köpa till sin mor. Finansieringsmetoderna är flera. En är att sälja snabbtittar på stjärnor och planeter i kikare (även det en symbol för hans strävan upp och bort). Senare blir det cigarrett- och drogförsäljning och pizzautkörning, men familj och vänner sviker och den kriminella lösningen på hans situation blir allt attraktivare.
På hans sextonårsdag kulminerar det i ett triangeldrama mellan Liam, hans älskade men försumliga och svaga mor och hennes knarkhandlande sambo, som hon gick i fängelse för. Liams omognad, lojalitet mot modern och en tanklös kompis, och hans oförmåga att lyssna på sin sanningssägande syster, är några orsaker till hans försämrade läge i slutet.
I bakgrunden anas marxistiskt präglade förklaringar till varför en hel grupp lever som han, men Loach har aldrig varit en dogmatisk marxismpredikant. Han är en medveten filmberättare som använder osminkad tragik, mustig humor och familjesåpa för att gestalta sociala och mänskliga poänger.
Så är det också i "Sweet Sixteen", en film som på sitt sätt kan mäta sig med "Lilja 4-ever" och i slutet väcker minnen av en klassiker som "De 400 slagen". Men där Truffauts huvudperson antyddes ha filmkonsten som en väg ut ur sitt osunda liv kommer Liam förmodligen att stanna i den skotska maffians tjänst. Men han är en av de huvudpersoner, som berättelsen inte följer till sitt öde, utan allt förblir hängande mellan gott och ont.
Så jobbar vi med nyheter