Film
***
Filmstaden</B>
Mexikanskan Frida Kahlo blir handikappad som ung, upptäcker sin talang som målarinna, gifter sig med den otrogne muralmålaren Rivera och har ett förhållande med kommunistledaren Trotskij.
Frida berättar ganska fängslande, i ganska uttrycksfulla bilder och ganska inspirerad regi, om ett kvinno- och konstnärsöde där olycka och framgång gick hand i hand. Det är som gjort för ännu en av dessa melodramer om snillen som är tragiska därför att de är ödesmärkta och snillen, och Julie Taymors film har olyckor, missfall, äktenskapsgräl, karriärframgång, fattigdom, möten med berömda personer, resor och försoning, kort sagt allt som hör till. Banalitet och yvighet som känns konstnärligt rätt hör också till i bättre konstnärsmelodramer. Det har alla ansvariga lyckats med och därför ser man filmen med viss behållning. Särskild behållning ger integreringen av självporträtten, den lidande kroppen, blommorna och surrealismen i Kahlos konst.
Den är mycket filmisk och illustrerar i viss mån något av hur bildkonstnärlig fantasi, inspirerad av egna upplevelser, kan tänkas fungera.
Salma Hayek har sin första gedigna filmroll som Frida, inte så konstigt med tanke på all inbyggd dramatik. Hon är stramt inlevelsefull och porträttlik. Konstskapandet ges utrymme men betoningen ligger på det kaotiska äktenskapet med Rivera. Han framstår, precis som hon menar, som hennes livs andra och värsta olycka. Han är lojal men otrogen och ser länge ingen konflikt i det. Han är bohem och kommunist och för filmen in i rätt klyschiga bohemskildringar och historiska vinjetter kring hans arbete för partiet och för miljardären Rockefeller.
En senkommen försoning klingar rätt som ett logiskt slut på två personers ömsesidiga beroende omväxlande med självständighetsdrift.
Filmen är med dess färgmättade, uttrycksstarka foto och dekor inte mer realistisk än nödvändigt. Tidsfärgen är stiliserad även när det ska vara realism. New York och Paris skildras i collagestil och med olika färgeffekter.
Än mer förkonstlad är bilderna av Kahlos måleri och fantasier. Målningar framträder som levande tablåer. En operationsscen utförs som dockfilm med skelett, av bröderna Quay, världserkända dockfilmare.
Den självgode lufsen Rivera liknas vid jätteapan King Kong. Sånger om glädje och sorg ackompanjerar Taymors stramt fantasifulla blandning av historia, konst, mexikansk folklore och humor. När Kahlo går upp i sin egen konst är det ett slut, helt i hennes anda, på ett rimligt bra bidrag till konstnärsporträttets svåra filmsort.
<B>HERO
****
Filmstaden</B>
För tvåtusen år sedan i Kina påstår en kampmästare inför en feodalkung att han dödat tre mördare som tidigare försökt döda kungen.
Men mästaren visarsig vara en lögnare, som med mördarnas stöd vill hämnas kungens skövling avmästarens hemland. Sedan ger han upp både hämnden och sitt liv, för att geplats åt kungens imperiebyggande, som ska ge landet fred och enhet. Därmed har han visat insikt i kampsportens yttersta mål. Den störste hjälten ärden som aldrig drar svärd.
"Hero" är en andlös och tankeladdad äventyrsmelodram som iformfulländade ceremoniella, romantiska och rörelsefyllda bilder handlar omhat och insikt, hjältemodets och kampsporternas natur, berättandets konstoch sanningens relativitet. Zhang Yimou ("Den röda lyktan", "Att leva")berättar om livsavgörande frågor med enkel, klatschig och hårdkoktsnillrikhet. Filmen liknar islänningasagor och västernfilm, och gör, liksom"Crouching Tiger, Hidden Dragon", kampsportfilmen till skön konst, medform, färg, rörelse, rum och ljud i samklang. Det är raffel ocheftertänksamt på en gång, med några av hongkongfilmens storstjärnor.
Jet Li som Namnlös, byprefekten som berättar om tre fäktbragder, spelarsom vanligt en fulländat självbehärskad stridsmästare. Tony Leung Chiu-Wai("In the Mood for Love", "Älskaren"), Kinas Brad Pitt ungefär, gerdubbeltydighet och tankeskärpa åt hans medsvurne, offer ochmeningsmotståndare. Dennes två stridbara kvinnor får feminin tuffhet,lakonisk och ilsken, av Maggie Cheung Man-Yuk ("In the Mood for Love") ochZhang Ziyi ("Crouching Tiger","Vägen hem"). De uttrycker många och storakänslor med minimala uttryck.Mer finstilt spel kan man inte se just nu.
Man heter sagoaktiga saker som Brutna Svärdet, Yrsnö, Måne och Sky, ochkungen, den blivande kejsaren Shi Huangti som byggde kinesiska muren,tillhör sagan han också. Som alla sagor ger filmen nöje för stunden ochallvar som räcker länge. Till nöjet hör duellerna, några verkliga, andra påhittade, vissa delvis tänkta. Övermänsklig luftakrobatik utspelas ienorma landskap, lövstormar, regn, belägringskrig och slott.
Vapenskicklighet och självkontroll visas med teknisk briljans och abstrakta skönhetsvärden. Samtidigt får vi veta att kampsportens syfte är att görautövarna till bättre människor. Svärdmästaren är samtidigt konstnär, iblandmunk.
Fängslande är också triangeldramat och den moraliska konflikten mellande sammansvurna.
Detta är invävt i Namnlös berättelser i varsin färg, blå,vit, grön och röd. Berättelserna visar att sanningen bara är så sann somtalaren gör den, och att hämnd och självoffer är olika sorts hjältemod.Fotomästaren Christopher Doyle, kompositören Tan Dun ochslagsmålsutformaren Ching Siu-tung ger se- och hörvärda bidrag till filmen.
Den avviker ytligt från Yimous övriga melodramer men handlar som dem omkvinnor, makt och rätt sätt att leva.
Så jobbar vi med nyheter