Film
BLACK HAWK DOWN***Filmstaden
"Black Hawk Down" är en fängslande, tekniskt virtuos men till slut konventionell krigsfilm om soldaters självrespekt och inbördes lojalitet, och om ett hjältemodigt nederlag för den goda sakens skull. Den heroiserar soldaterna men avförskönar kriget i starkt expressiva bilder av soldater som i en ruinstad sitter fast i en rad nödsituationer, i infiltrationsnästen, skyttevärn, kraschade helikoptrar och hus.
Ridley Scott gör aldrig så djärva konstnärliga val som Spielberg i "Rädda menige Ryan", men han har bemästrat sin skönmålande stil på rätt sätt. Då skildrar filmen modern krigföring ganska ärligt, och motverkar det sämsta i producenten Jerry Bruckheimers andra filmer, militarismen, den glättiga machostilen, den effektsökande verklighetsflykten ("Con Air", "Armageddon").
Klanledaren stjäl internationella matsändningar och orsakar svält. Amerikanerna ska bromsa honom genom att kidnappa politiska nyckelpersoner, men möts av hårt motstånd. Det börjar som västlig imperialism med humanitärt syfte och liknar en modern variant av "Sju samurajer", en annan film om elitsoldater, deras yrkesstolthet, inbördes lojalitet och försök att rädda oskyldiga liv, men snart sitter de fastnaglade i ett modernt Little Big Horn.
Gatustriderna är gjorda med extrema upplevelseeffekter, stark rörelseenergi och grym sårrealism.
Det luktar sand, rök och heta vapen, kulor och raketer dånar, människor slits i stycken, kommunikation och planering faller samman och kaos står mot stridsledningens kontroll och överblick. Slawomir Idziak, Kieslowskis mästerfotograf, ger bataljmåleriet stark närvarokänsla, lokalfärg och störiga uttrycksvärden genom rörlig kamera, dynamiska vinklar, ljusdunkel och färgfilter. Militärbas i dagsljus och uniformernas grå och kamouflagegröna ton står för normalläge; allt ses ur deras perspektiv. Sand- och svavelfärg markerar fientligt område och de infraröda nattglasögonens gröna ton står för nattstridens press. Hemmet är ett minne i svartvitt.
Här finns den stridsvillige nybörjaren, överlevaren, kontorssoldaten, veteranen och den konstnärlige men filmen avvisar mycket av krigsfilmens typschabloner, nationalism, patriotism och pacifistiska floskler. Kärnan är en studie i soldatkompetens och överlevnad och som sådan väcker den minnen av en orättvist bortglömd film som "Järnkorset". Vår identifikationsfigur är det samvetsgranna unga nybörjarbefälet. Generalen är väl ingen storhetsvansinnig Custer, och skulden för felbesluten diskuteras inte, men att USA:s armé inte lyckades är tydligt. Filmen visar med integritet legitimt våld, repeterar kända sanningar om krig och får med tanke på all våldsunderhållning på film betraktas som ovanligt mogen.
Så jobbar vi med nyheter