FILM
8 MILEFilmstaden***
Rapparen Eminem har levt såhär men när han nu filmdebuterar i en film om detta så är det knappast nödvändigt att jämföra artistens liv med filmen. Den berättar nämligen samma historia som en lång rad filmer, romaner och sportnoveller, om den konst- eller idrottsbegåvade proletärgrabbens bildningsgång. De som minns "Rocky", "Jailhouse Rock" med Elvis Presley eller svenska arbetarförfattares romaner kommer att känna igen sig i Curtis Hansons film.
Den är inte lika bra som hans bästa och nästbästa filmer "Wonder Boys" och
"L.A. konfidentiellt". Handlingen är för trådsliten och saknar de andra filmernas mänskliga rikedom. Vad Hanson gör bäst är att på olika sätt
berätta den välkända handlingen så att den står närmare verkligheten än de rent romantiska framgångssagorna. Bilden av huvudpersonens möjligheter är illusionslös, hans villkor är verklighetstrogna och det positiva som sker är en delseger innan övertidsarbetet kallar.
Eminem speldebuterar i samma sorts roll som Elvis, Britney, Alice Babs och en rad andra popsångare. De spelade hyggliga ungdomar som kom lite på kant med oförstående vuxna. Bakom detta fanns en djupare social och individuell oro som med dramatisk effekt kommer fram i Eminems underdrivna, antydande spel.
Han är både stridbar medmänniska och inåtvänd ordsmed och spelar bådadera helt godkänt.
Hans skicklighet i rap, en rytmisk talsång som uttrycker manlig självhävdelse och maktlöst trots på det folkliga käftslängets och ståuppkomikens manér, ligger latent tills den spelas ut i en häftig ordduell. Den avslutar en film som berättar melodramens häftiga känslo- och lyckoomkastningar men som hela tiden söker levande fixpunkter i en sorts sociala sanningar.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!