Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Film

SHANGHAI KNIGHTS
***
Filmstaden

Kultur och Nöje2003-05-13 00:00
London, 1887. En kinesisk äventyrare och hans kompis hämnas faderns död och räddar det engelska kungahuset från att mördas av en tronföljare med kinesisk partner.
I "Shanghai Knights" fortsätter den parodiska äventyrsfarsen, i den moderna snabbrörliga och självironiska stilen, från "Shanghai Noon". Palatsvakten från Peking har blivit västernsheriff och hans fege, skrävlande kompis söker lyckan som vidlyftig hotellservitör. Jackie Chan är som vanligt den godlynte clownen och mästaren i kampsporter med asiatiska ideal av ödmjukhet, heder och familjelojalitet. Hans vän, Owen Wilson, är den chansande amerikanske lycksökaren. Här har man bytt ut västernparodin mot Indiana Jones lika självparodiska äventyrsromantik. Statskuppmakare, den kinesiska boxarsekten, Jack Uppskäraren, Sherlock Holmes skapare, drottning Victoria och den unge Charlie Chaplin deltar i en slapstickkomisk och atmosfärrik actionkarusell med många hänvisningar till förebilder i film och litteratur.
Sensmoralen är ungefär som i Indiana Jones ett val mellan osjälviskhet och egennytta. Här står sheriffen för dygden och hans kompis för godmodig omoral. Man undrar hur många som kan eller vill ha blick för det när regissören David Dobkin matar fram filmens skojaction. Det är lite mekaniskt men ibland oförnekligen inspirerat, mer varierat, tjusigt fotograferat i romantisk pojkboksstil och med rent studentspexigt leklynne. Chan har nog sina höjdpunkter bakom sig, men man blir onekligen road när han vinner alla fajter med hjälp av akrobatiskt bruk av svängdörrar, vaser, paraplyer, fruktstånd, vaxdockor och svärd. Bredvid hans mimade komik i stumfilmsstil briljerar Wilson med släpiga ordvitsar i modern ton. De är bra på var sin sak och bär upp hela filmen. Andra skämt, exempelvis rock och pop på ljudbandet, fungerar mindre väl. Och klättrandet på ett berömt engelskt klocktorn kunde blivit mycket roligare. Som helhet aningen roligare än originalfilmen.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!