Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Film

EXORCISTEN: BEGYNNELSEN
***
Filmstaden

"Exorcisten: begynnelsen" skulle bli Stellan Skarsgårds genombrott som internationell huvudrollsskådis. FOTO: COLUMBIA TRISTAR

"Exorcisten: begynnelsen" skulle bli Stellan Skarsgårds genombrott som internationell huvudrollsskådis. FOTO: COLUMBIA TRISTAR

Foto:

Kultur och Nöje2004-11-15 06:00
Stefan Andersson
Filmen om den unge jesuitpater Merrins troskris och möte med ondskan i 1949 års brittiska Östafrika må vara lätt att skratta åt och skälla ut. Särskilt jämförd med de bästa skräckfilmerna, bland dem just den stilbildande "Exorcisten" (1973), där den åldrade Merrin (Max von Sydow) dör under utdrivning av demon ur en tolvårig flicka. Men faktum är att Renny Harlins film inte är starkt förgrovad eller berättartekniskt urusel, utan en mycket typisk filmindustriprodukt, berättartekniskt precis godtagbar, fotografiskt över medel med snillet Vittorio Storaro bakom kameran, och med samma blandning av äcklande överdrift och ångestladdad livsåskådning som originalet. Inte lika bra, men nog så bra som "Omen"-filmerna och bättre än många usla spekulationer i samma ämne.
Och Stellan Skarsgård får spela hjälte som använder ord, känsla och kristen tro i stället för muskler, automatvapen och cynism. Han klarar sig bra, spelar oftast lugnt och lågmält, en god kontrast till de likvisningar, dödfödda maskätna barn, lemlästningar och sandstormar som Storaro belyser i öken- och blodfärger, med samma måleriska konstfullhet som i "Apocalypse Now" eller "Den siste kejsaren".
Bredvid den återvunna trons lyckliga slut brännmärks all snedvriden organiserad tro, korsriddares, nazisters och kolonialherrars, som alla leder till blodbad; naivt formulerat men nog så klädsamt för filmen. Den enskildes levande samvete och tro räddar oss. Jag har sett många sämre filmer, ibland i Harlins regi.
Om något år kan vi nog på DVD hyra den första, aldrig biografvisade versionen av filmen; regi och manus Paul Schrader, alltsedan "Taxi driver", "American Gigolo" och "Tjuren från Bronx" en av den amerikanska filmens främsta skildrare av katolska idéer om synd, skuld, trosvisshet och människans ondska och återlösbarhet.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje