Film
***
Filmstaden
En nybliven polis i Los Angeles gör provtjänst tillsammans med en knarkspanare som blandar lag och brott.
"Training Day" är ett fängslande, dynamiskt, kraftfullt spelat och drivet regisserat polisdrama, om hur två män, mästaren och eleven, möter sig själva i starkt realistiskt filmad ghettomiljö. Samtidigt bär filmen med lätthet tydliga symbolvärden, med början i den helvetiskt glödande morgonsolen.
Endags provtjänsten ska bli en prövning med drag av skärseld för den yngre polisen. Från sin medelklassbakgrund har han tagit med sig karriärtänkande och rättvisepatos till en verklighet där ideal inte gäller. Ethan Hawke har definitivt vuxit ut tonårsrollerna och gör ett bra porträtt av en ung vuxen som ännu inte har hittat sin roll i samhället.
Hans handledare är en karismatisk övermänniska med krucifix om halsen och orent samvete. Han chockar den yngre med provokativ upplevelsepedagogik och korrupt kårmentalitet som livsstil. Det gäller att bli ett med miljön för att begripa den och att kombinera osjälviskhet och egoism.
Denzel Washington bryter mot sitt rollfack, den omutlige representanten för det svarta USA, och gör en minnesvärd Al Pacino-typ, med svada, cynism och stora kraftreserver. I takt med att bilden av honom svärtas erinrar man sig den gamla åsikten att djävulen behövs för att det ska hända saker i världen, ont som gott.
Knarkspanaraspiranten får i sin tur drag av Kristus, med självtvivel, offermystik och korsfästelse på motorhuv. Handledaren med sin kraftsymboliska bil hamnar till slut i en situation som hämtad ur "Pusher". Händelseförloppet rör sig förutsägbart mot två sorts konfrontationer med det egna jaget. Men även det förutsägbara kan berättas bra och regissören Antoine Fuqua har valt rätt medel: tät, oroväckande växling mellan samtal och våld, utmejslade personporträtt och en gaturealism som liknar både "French Connection" och TV:s polisserier. Det är action med tanke och raffel med människor som botten.
<span class=ing>ATLANTIS - EN FÖRLORAD VÄRLD
**
Filmstaden</span>
1914. En språkvetare med arkeologdrömmar hittar Atlantis, sagans sjunkna ö, tillsammans med opålitliga äventyrare.
"Atlantis - en förlorad värld" är ett tecknat äventyr som friskar upp våra ögon genom att bryta med Disneyfilmens mönster. Musik- och skämtsagan har blivit ett pojkäventyr i Jules Vernes och Indiana Jones anda där allt är välbekant på ett positivt sätt. Igenkännandets glädje väcks i återseendet med vårt kära strunt: den farliga upptäcksresan mot det värdefulla målet, det drömda idealsamhället, frälsarmyten och försoningen. Som i "Tomb Raider", fast mycket bättre, om än inte nyskapande.
Det är ju svårt att variera matinéns nagelbitarrys. Slagsmål, monster och undergångsvisioner är sig lika. Poängen i Trousdales och Wises film är att allt kan bli mer barnsligt effektfullt och tokroligt i tecknad form. Som ett rörligt omslag till Wahlströms pojkromaner, med dramatiska linjer och vinklar i serietecknaren Mike Mignolas formgivning.
Allt är godkänt, ingenting är minnesvärt, det mesta roar barn i alla åldrar. Den galne mullvadsaktige franske jordexperten konkurrerar ut Lara Crofts hackerkompis och Sven-Bertil Taubes röst gör sig bra som skurk.
Så jobbar vi med nyheter