Film
LEGALLY BLONDE***Filmstaden
Reese Witherspoon gillas av recensenten som roats av komedin Legally Blonde.
Foto:
"Legally Blonde" är en avväpnande, kvick, välspelad och lyckat giftig fars som satiriserar livsstilar och fördomsfull njugghet. Mest av allt är den en universitetsvariant av "Erin Brockovich" och liksom den filmen bottnar "Legally Blonde" i en fullt seriöst menad myt om den amerikanska begåvningsreservens framgångsmöjligheter. Robert Luketics debutfilm blandar alltså det som inte ska betvivlas, med det som verkligen tål att betvivlas, och gör det med den slipade komedins kontraster mellan gott och ont, kvicka repliker och utmejslade biroller.
Hjältinnan Elle, spelad med satirisk skärpa av Reese Witherspoon, är en komisk karikatyr av en dum blondin i bästa Marilyn Monroe-stil. Hon är helt indoktrinerad i kalifornisk ytlighet, sysslar med smink och reklam, är en vinnare i det borgerliga kvinnoidealet. Liksom Erin Brockovich har hon med sin personlighet och smaklösa attribut, pastellkläder och mobiltelefon i rosa fuskpäls, skenet emot sig. Humorn i hennes kitschiga prylar och klädsmak och scenerna i pedikyrsalongen skulle inte skämma en komedi av Almodóvar.
Hon tål alltså att skrattas åt, än mer hennes stendumma men lojala väninnor. Vändningen kommer när fästmannen dumpar henne för en Jackie Kennedy-typ som ska gå hem i konservativa östkustkretsar.
Väpnad med självförtroende, läsdisciplin och en naivitet som är både en styrka och komisk kastar hon sig in i studierna, handskas med snorkig och falsk omgivning och vinner i rätten med hjälp av kunskaper i hårpermanent. En överdrivet feminin människa blir alltså som ny och vederlägger schablonerna om förhållandet mellan smak, utseende och intelligens. "Legally Blonde" tillför komedins regler en ton av rockvideons och veckotidningens popfeminism.
Så jobbar vi med nyheter