Film
GRODMYSTERIET***Filmstaden
Först är allt rätt mycket frid och fröjd i den nya Noaks ark. Man har 28 ton potatis att äta och adoptivfadern, en gammal sjökapten, är en god ledare, jovialisk och fredsälskande. Barnen skildras osentimentalt i modern ton. Den afrikanska adoptivmodern är lika typiserad som fadern, det är genuint goda föräldrar och vuxna; någon rasism märks inte av. Det är helt enkelt en afrikanska som valt att klä sig som hemma även på franska landsbygden. Figurerna har enkla ansiktsdrag och stora huvuden och rör sig i stiliserade, detaljfattiga miljöer. Färgerna är klara och pålagda utan nyanser. Allt har bildsagobokens eller barnteckningens enkelhet. De svenska rösterna är mycket bra, främst därför att alla utom barnen talar lättbegripligt vuxet. Inga larviga röstförställningar eller buskisdialekter.
Historien är spännande av tre skäl. Har flickans föräldrar överlevt katastrofen? Hur ska man hålla sams när rovdjuren tröttnar på potatis och börjar kräva köttmat? Och går det att stoppa myteriet som startas av en sköldpadda som vill hämnas på människorna för alla sköldpaddssoppor och sköldpaddskammar?
Upplösningen är festlig som jakterna i en stumfilmsfars, fyndig som en skämtteckning och till slut muntert festlig ända fram till slutknorren, där allt återgår till vardagen. Fast allt ändå kanske är förändrat.
En härlig omväxling till alla Disneyfilmer, för komikens skull och sättet att vara sedelärande med charm.
Så jobbar vi med nyheter