Film
RÖD DRAKE* * *Filmstaden
"Röd drake" är den andra filmen efter den första av Thomas Harris romaner om dr. Lector, karismatiskt kriminalgeni, kulturkännare och farlig för andras psyke. Som i "När lammen tystnar" är han en bild av bunden kraft i sin cell. Där fungerar han som monstruös konsult i jakten på en annan mördare, och det är som instängt hot och djävulsk psykoanalytiker Anthony Hopkins gör sig bäst. Ormblicken, den väsande rösten och hela arrogansen räcker som skräckeffekt. "Hannibal" med dess medvetna överdrift gjorde den här moderne greve Dracula (vad är det för skillnad på kannibalism och blodsugeri?) alltför gemytlig.
Den pensionerade polis som tar hjälp av honom i sin mördarjakt tvingas brottas med både sin egen rädsla och det möjliga hotet mot hans egen familj. Mördaren massakrerar familjer i snedvridna försök att bli sedd som normal. Ralph Fiennes porträtt av ett plågat barn i bodybuilderkropp, sliten mellan övermänniskodröm och kärleken till en blind arbetskamrat, är ett sevärt bidrag till filmens led av psykopater. Likheter med "Psycho" stör bara lite. Bredvid honom blir Hannibal en andrahands kraftkälla.
Edward Norton som polisen har inte fått regi av Brett Ratner. Han spelar under sin förmåga filmens intressantaste roll, en polis med inlevelsefulla metoder. Hans pressade inre liv levde upp mycket tydligare i Michael Manns version från 1986, en formvirtuos modern skräckfilm. Ratners film, klassiskt enkel, snygg, opersonlig, är typisk Hollywood: ett effektivt skräckmaskineri byggt av en rad enskilda begåvningar, främst den sofistikerat ljusmålande fotografen Dante Spinotti. "Röd drake" tål ingen jämförelse med "Manhunter", men tål gott att ses även av kvackelmagade. Det är den minst grymma av Hannibalfilmerna.
Så jobbar vi med nyheter