Film
CIRKELN****Bio Harlekinen
"Cirkeln" är ett fängslande, smått formfulländat drama om kvinnoförtryck i Iran, skildrat med klassisk enhetlighet och verklighetsnära dramatisk realism. I tre episoder, alla på det urgamla temat om en människas sökande, skildras hur straffade och nyligen frigivna kvinnors liv styrs av poliser, fäder och makar. Bredvid Abbas Kiarostamis filmer som "Under olivträden" är "Cirkeln" mer uttalat samhällsorienterad och mer tillgänglig för åskådaren; man kan jämföra med "Cykeltjuven" eller engelsmannen Ken Loachs filmer.
På Teherans mansdominerade gator är kvinnorna i sina svarta slöjor både anonyma och osynliga, en sorts icke-personer som rör sig ignorerade tills någon kontrollsituation uppstår. En av dem vill resa till hembyn, men kommer inte i väg. Hon ser i en kopia av en målning av van Gogh en idealbild av byn. Det är en av filmens få uppenbart symboliska inslag, en utopisk dröm om trygghet. Med hennes ögon ser vi Iran som ett land av konsumtionsvaror och låglönearbete. Hennes väninna söker förgäves hjälp med abort hos en läkarhustru. Senare möter hon en förtvivlad mor som för tredje gången försöker ge sitt barn ett bättre liv genom att lämna henne på gatan i hopp om okända familjers välvilja.
Deras liv skildras i Jafar Panahis film som en ond cirkel av marginalisering och förtryck. Stängda dörrar, mansryggar, fönstergaller och rökförbud illustrerar deras ofrihet och maktlöshet. Hur de kriminaliserades sägs aldrig, inte heller finner de lösningar på sina situationer. Filmen bara ger fragment ur deras liv. Slutet är både abrupt och en fullbordan av cirkelkompositionen, som börjar med en mormors klagan över att barnbarnet blev en flicka och inte den väntade pojken och slutar i häktet.
"Cirkeln" är skenbart en okonstlad film med den starka verklighetskänslan som grund och egenvärde, men det är lätt att se att den är drivet och subtilt utformad. Som helhet tillhör filmen neorealismens, den nya franska vågens och dogmefilmernas nyenkla realism men några scener där händelser och dialog delvis utspelas utanför det kameran ser bryter mot all naiv realism. Bilderna undanhåller oss upplysningar, ger bara antydningar som tvingar oss att leva oss in i det som händer.
Så jobbar vi med nyheter