Film
MONSTERS, INC.****Filmstaden
"Monsters, Inc." är en inspirerat rolig skämtsaga, smått gripande ibland, om kamratskap och ärlighet, i bilder fulla av form, färg och rörelse som genom datoriserad animation förnyat den tecknade filmen.
Liksom i Narniaböckerna och filmen om Harry Potter leder dörrar till en sagovärld. Där bor skräckfigurer som, liksom i "Nightmare Before Christmas", är experter på skrämsel; monstervärldens energiverksarbetare, med uppgift att samla barnskrik, som används som elektricitet. Varje monster har sin dörr och sitt barn, som ska skrämmas varje kväll.
Hjältarna är ett Helan och Halvan-par, kraftverkets främste skrämmare, en blågrön lufs med Allan Svenssons röst, och hans klumpige enögde kompis med Robert Gustafssons svada. De drabbas av ojuste yrkeskonkurrens och måste ta hand om ett barn, som vandrat in i skräckfabriken. De utvecklar faderskänslor, räddar barnet, avslöjar mygel i ledningen och lanserar barnskratt som energikälla i en försoning mellan vardag och fantasi, ljust och mörkt, trygghet och spök.
"Toy Story" och "Shrek" har förnyat filmsagan med nya bildfantasier, drivet berättande och sofistikerat skämtlynne á la "Simpsons" och "Wallace & Gromit". Närheten till barnets värld av sagoböcker och leksaker ger filmerna samma grund som folksagan hos Disney. Med "Monsters, Inc." håller Pete Docter, ny registjärna, kvaliteten uppe. Hans film får stora poänger ur barns glädje över kufiska sagofigurer (som bra mycket liknar dockleksaker också) och ett groteskt komiskt möte mellan normalt och monstruöst.
Parodin på prestationsstyrd amerikansk industri är ett gott skämt för vuxna. Fars i högsta skolan blir det i dörrlagret, den fantasieggande lokal där all världens dörrar, gränssnittet mellan verklighet och saga, förvaras. Självaste Jorge Luis Borges skulle ha roats av tanken, här utförd som en jakt i stumfilmsfarsstil. Sensmoralen är sagans vanliga, ett rent hjärta varar längst och gemenskap är alltings mening; det är älskvärt och tokroligt framfört.
Så jobbar vi med nyheter