Film
TIME OUT****Bio Harlekinen
Time Out är en oavlåtligt mänskligt gripande och konstnärligt mogen borgerlig tragedi, med satiriska inslag, om yrkeslivets betydelse för självbilden, om ett tyngande faderskomplex och om den arbetslöses utanförskap.
Laurent Cantet berättar med formsträng naturalism, som ofta söker sig mot halvt abstrakta bilder av huvudpersonens inre tillstånd och känsloliv. Cantet gav i Överflödiga människor ett inifrånperspektiv på maktförhållanden i fabriksmiljö. I Time Out vänder han på synsättet ty mycket av filmen skildrar den negativa effekten av förlusten av yrkesidentiteten och arbetsplatsen.
Originaltiteln L´Emploi du temps, ungefär "vad tiden används till" eller "schema", talar om arbetstidens fundamentala betydelse för självkänslan och livets struktur. Här använder huvudpersonen arbetslös tid för att skapa en livslögn, att upprätthålla fasaden som prudentlig, ambitiös yrkesman. Ofta betraktar han de som arbetar i kontorsmoduler av glas och stål, en meningsskapande miljö som han körts ut ur. Att arbeta är att vara för honom, men han vill nog också undvika arbetslöshetens skam, särskilt inför fadern, läkaren som han är subtilt undfallande inför, en ständig son inför en kraftgestalt.
Time Out skildrar en individs yttre beteenden och en bakomliggande neuros, medan samhälleliga orsaker bara antyds. Vi ser den arbetslöse på distans skapa illusionen av arbetsliv och veckopendling. Han lever efter en sorts negativt arbetsschema eftersom det enda han producerar är lögn och bedrägeri. Själv förnekar han hela tiden att han gör fel. I en talande scen står han bildligt sagt blind i ett snöväder, fjärmad från sin lojala hustru. Detta låter som tråkig socialrealism men Cantet bygger med tät, osäker stämning, tillbakahållen information och en antydande spelstil upp ett betvingande, tryckande psykologiskt klimat. Tragiken i hans beteende erinrar om den klassiska pjäsen "En handelsresandes död". Inför fadern liksom inför många andra är han mest passiv och tillagsinställd. Man anar mellan dem en ojämlik kraftrelation som stagnerat med åren, men den arbetslöse verkar också svag redan i sig själv. I en charmerande smugglare som genomskådat honom tycks han möta en lätthanterligare fadersfigur.
Hans envetna livslögn inbjuder också åskådaren att se honom som satiriserad. Rätt snart vet vi mer än hans närmaste om vad han sysslar med och vi kan knappast hålla med honom. Följderna av det moderna livets betoning av yrkesarbete och prestation kommer också i skottgluggen för satiren, som inte är grovt och svart rolig utan lågmäld och melankolisk.
Med "Time Out" framträder Cantet återigen som en av fransk films många konstnärligt skapande filmare som fängslande berättar om vardagslivet, på ett sätt som inte minst svensk film alltid velat men bara förmått hos Widerberg och någon till. Helt klart är detta en av årets bästa filmer
Så jobbar vi med nyheter