Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Film

TERMINATOR 3: RISE OF THE MACHINES
Filmstaden
***

Foto:

Kultur och Nöje2003-08-01 00:00
STEFAN ANDERSSON
Elva år efter "Terminator 2 - Domedagen" kommer del tre i science fiction-berättelsen om robotarna från framtiden som jagar John Connor, den blivande hjälten i kampen mot världserövrande maskiner kontrollerade av ett datorprogram. Den både imiterar, utvecklar och varierar de första filmernas blandning av människojakt, undergångsdramatik och spel med mänskligt och maskinellt. Åskådaren kommer nog att sakna James Camerons smak för det monumentala, men den som ser filmen förutsättningslöst kan samtidigt uppskatta Jonathan Mostows förmåga att skapa spänning, hans blandning av hårdkokt och groteskt självironiskt och hans vilja att spinna vidare på grundidén.
Den bygger på att Connor, här i tjugoårsåldern, får veta sitt livsöde i förväg av en robot (Arnold Schwarzenegger) programmerad att försvara honom mot en mördarrobot. Denna gång är det en kvinnlig skepnadsbytare med inbyggt vapenförråd, spelad med kattrovdjursblick av Kristanna Loken.
Connor slits dels mellan att acceptera eller förneka sin roll, dels mellan sin fria vilja att förhindra kriget mot maskinerna och insikten att kriget är förutbestämt. Dessutom får han veta alltihop chockartat mitt i våldshändelser.
Filmens praktnummer är dels en kranbilsjakt, fylld av massförstörelse och gastkramning, dels robotarnas toalettslagsmål som går i sexualgrotesk ironisk stil. Så långt liknar filmen de tidigare.
Sedan möter Connor sin stridbara blivande fru och hennes pappa generalen som genom teknologiskt övermod blir orsak till kriget. Mot sig har han klockan och beskyddarroboten själv. Han får ibland, som Frankensteins monster och mr Spock, mänskliga känslor. Han programmeras att förråda sin skyddsling och avslöjar att han kommer att mörda honom. Samtidigt är han fortsatt självuppoffrande.
Historien går från upprepning till andlös utbrodering, inte alls oinspirerat, och slutar strax före en tänkbar del fyra, medan världen ödeläggs.
Ibland blir det lite mekaniskt makabert, eftersom filmen saknar Camerons svaghet för sentimentalitet, men den duktige Nick Stahl får lika ofta Connor att bli riktigt mänsklig: en liten, enkel man, tyngd av kunskap om framtiden, som tvingas in i en hjälteroll. Då är han inte olik Frodo i "Sagan om Ringen", en av oss, men utvald att frälsa alla.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje