Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Film

BAD SANTA
****
Filmstaden

Kultur och Nöje2004-12-06 06:00
Stefan Andersson
En härligt, inspirerat vulgär, lågkomisk fars om en ensam, förbittrad inbrottstjuv, utklädd till varuhustomte, som blir lite bättre som människa efter ett möte med en ensam, mobbad, överviktig, förståndshandikappad pojke som bra gärna vill tro på jultomten. Det är en hätsk satirisk attack mot tomten och den julkommers han står för. Som i alla bra julsagor finns det en sentimental moral om kärlek och familjesammanhållning, men i Terry Zwigoffs regi framförs den med massor av medvetet smaklösa skämt, och helt utan onödig sentimentalitet.
Billy Bob Thornton briljerar som tjuv som utnyttjar tomtejobbet för att planera sina årliga kupper. Han är analfabet, fyllo, egoist, förförare, självhatare, barnhatare och världshatare, lika ruggig som Scrooge i Dickens julsaga med spökena. Bara hans livskloke kumpan hindrar honom från totalt förfall. Sarkastisk, äcklig, självömkande, bakfull, retlig: Thornton har hela registret. Än en gång bevisar han att han kan spela vem som helst, från den mentalsjuke i "Sling Blade" till den olycklige barberaren i "The Man Who Wasn"t There". Som i alla goda farser och komedier är det hans mimik, gestik och replikföring, hans komiska personlighet, som ger liv, identitet och kvalitet åt bilderna. Miljön är vardagens radhusamerika, helt oglamoröst fotograferat. Till det lägger filmen karikatyr, satir och en medkännande skildring av avsigkomna människor och den gemenskap som ändå blommar upp mellan dem. Och som i Zwigoffs "Ghost World" blir helheten en sorts bild av livet, här då framför allt offentlig jul och den splittrade familjen, ur utanförperspektiv.
Det blir nämligen gemenskap när tjuvens faderskänslor väcks av pojkens totala tillit och behov av vänskap och faderligt stöd. En modersfigur med tomtefetisch och en senil mormor ingår i familjen, som skildras med rå och hjärtlig vanvördighet och grova vitsar, ungefär som i Mel Brooks vårasfilmer eller det bästa av bröderna Farrelly, som gjorde "Den där Mary" men numera har tacklat av.
De filmerna frångår god smak på samma sätt som här, med en blufftomte och avfallen jude som stjäl tillsammans med en afrikanamerikansk dvärg och en koreanska. Glada julsånger och stilla klassisk musik kombineras med bilder av brott, sex och slapstick. Resultatet blir lyckad svart humor, och ett genant roligt angrepp på vår kära men egentligen genomkommersiella tomte, gjord med en pinsamt rolig träffsäkerhet som påminner om Glenn Killing-humorn, med bisarra inslag á la bröderna Coen, som hittade på hela filmidén.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje