Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Film

INTIMA FRÄMLINGAR
****
Harlekinen

Sandrine Bonnaire spelar mystisk kvinna i "Intima främlingar", med finess.          
FOTO: TRIANGELFILM

Sandrine Bonnaire spelar mystisk kvinna i "Intima främlingar", med finess. FOTO: TRIANGELFILM

Foto:

Kultur och Nöje2004-12-16 06:00
Patrice Leconte gör nästan alltid riktigt bra filmer, oftast om ensamma män som genom oväntade möten bryter stagnerade livsstilar, gärna i det tragikomiska kammarspelets form. I Mannen på tåget fick två män under kort tids samvaro i viss mån leva varandras liv; i Intima främlingar upptäcker en man och en kvinna att de förstår varandra djupt, och har samma brister i livsföringen trots att de levt helt olika liv. Det är en av Lecontes absoluta toppnummer, fylld av psykologisk spänning framförd av ypperliga aktörer som säger inspirerade repliker. Eduardo Serras kamera rör sig kring dem, och genom kontoret där de möts, så att de skiftande stämningarna i och mellan dem förmedlas till oss med ett minimum av yttre åthävor.

Han är frånskild skatteadvokat, hon är butiksbiträde som söker äktenskapsrådgivning. De möts av misstag men fortsätter mötas ändå, därför att de kompletterar och behöver varandra. Dessutom ställer hennes svartsjuke man bisarra erotiska krav som till slut för dem ännu närmare varandra. När allt är över har de nått nya, bättre liv. Personlighetsförändringarna visas i små steg, i minspel, reaktioner, toner; men också med drastiska medel. Han som lyssnat på Rossinis "Min ålderdoms synder" börjar spela soulmusik. Hennes ändrade sinnelag speglas i klädbyten och sminkning.
De spelas med finess av Sandrine Bonnaire och Fabrice Luchini. Hon är expert på orosfyllda kvinnoporträtt, allt från Jeanne d"Arc till mörderskan i "Ceremonin". Han är flitig i fransk film men helt okänd utanför hemlandet. Båda gör två mycket bra porträtt av hämmade individer som lever upp steg för steg. Hon börjar dessutom alltmer likna sin generations Jeanne Moreau.
Laddningen inom dem ligger, som i gamla tragedier, i det förflutna. Han bor kvar i barndomshemmet, har samma yrke och sekreterare som fadern; hon har levt rörligt med modern, som försökte slå ihjäl fadern. Själv har hon lemlästat sin man. Som så ofta hos Leconte är det gammalt elände som grott in i människor och gjort dem till dem de är, innan de möter sitt livs förändring. Såg ni Mannen på tåget, Flickan på bron eller Hårfrisörskans make så missa inte den här!
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!