Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Film

TEARS OF THE SUN
***
Filmstaden

Kultur och Nöje2003-10-07 06:00
Brittmarie Engdahl
Hjältens val mellan plikten och något annat, som är lika viktigt men motstridigt, är en klassisk grund för en berättelse. I ´Tears of the Sun´ ställs en löjtnant i amerikanska marinens specialstyrkor inför det valet. Antoine Fuqua har gjort en film i dramatiskt färgstarkt ljus, med grymma detaljer, som med hederlig och ambitiös vilja, utan grabbighet, visar konflikten mellan lydnad och engagemang, patriotisk och mänsklig medkänsla.
Bruce Willis spela en ordknapp yrkesoffficer med välutvecklad moralkänsla så oglamoröst och med så små medel att karln börjar närma sig Clint Eastwood i karghet och underdrift. Han beordras rädda en amerikansk medborgare ut ur Nigeria. Där råder inbördeskrig mellan muslimsk diktatur och kristna grupper. ´Objektet´ som det heter på abstrakt militärspråk är en kvinnlig läkare som kräver att löjtnanten också räddar en grupp flyktingar. Pliktmoral får honom att förhala men efter att ha sett krigsförbrytelser går han med på det.
Bakom Willis ansikte, nollställt och ärrat som hjältarna i islänningasagor och västernfilmer, ska vi ana en levande människa, som inför lidande och nöd väljer att ordervägra. Syftet är osjälviskt och opatriotiskt på en gång. Beslutet, som han knappt själv begriper, växer fram i ordlös konfrontation med krigets oskönt skildrade verklighet. hur Willis ser folkmordet i en by. Han tar in det jordiska lidandet medan kameran följer honom ett varv runt, och efteråt är han inte samma människa. Här bryter Fuqua sin rättframma berättarstil med en bravurscen, som har rätt innehåll och rätt plats i handlingen.
Även löjtnantens soldater kommer att se flyktingarna som medmänniskor och individer. Det, bredvid deras lojalitet mot sitt befäl, får dem att riskera livet för deras skull i farlig flykt genom djungeln. Yrkessoldaterna som frivilligt går från plikt till engagemang igenkänns från ´Sju samurajer´, liksom deras heroiska kollektiva offer i slutstriden. Där visas fara och död med stark rörelse- och upplevelseeffekt, som inte går över i underhållningsvåld.
Där är moralen svart och vit, goda mot onda; men dessförinnan, i mötet mellan löjtnanten, den viljestarka läkaren och flyktingarnas behov, fångar filmen något av den moraliska gråzonen i krig. Och Bruce Willis blir en hjälte som gör det rätta med nödvändigt våld. Med filmen vill Fuqua matcha sin bästa film ´Training Day´; lite gör han det, om än med psykologisk tvetydighet bytt mot drastisk åskådlighet. Hans förra film var avgjort mer inspirerad, men den här har nog mycket av vilja och kunna för att man ska acceptera den.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!