Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Film

BOWLING FOR COLUMBINE
***
Förfilm: Att döda ett barn
***
Filmstaden

Kultur och Nöje2003-06-11 00:00
När amerikaner "bowlar för" något så driver de en åsikt. Michael Moore, som har satirikerns handlag med dokumentära bilder av amerikanska dumheter, "bowlar" med sin kvicka, men alltför långa och lite överskattade film, för att en massaker som den i Columbineskolan i staden Littleton inte ska hända igen. Han får veta att fritidsmilisen i delstaten Michigan (Moores uppväxtmiljö) har bowlingkäglor som måltavlor, därför att de liknar människor, och utnyttjar givetvis detta makabra faktum i sin giftiga exposé av amerikansk vapenliberalism.
Ägandet av vapen i självförsvar är grundlagsskyddat i USA och vapeninköp relativt lätta. Dödsskjutningarna i Columbine är ett av flera oförklarade dåd där vapenägare, ofta unga vapenfixerade individer, omotiverat skjutit ned människor. USA har också högsta antalet mord med skjutvapen i världen. Moore ställer självförsvarsrätten mot våldet mot oskyldiga. Hans tyngst vägande förklaringar till skjutvapnens starka ställning i USA bygger på rädsla för hot och våld och på en amerikansk tradition av demonisering av grupper, främst afrikanamerikaner, som upplevs som hot mot normaliteten. Hans varierade material omfattar intervjuer med vapenägare, milismän, skolledare, vapenförsäljare, politiker och liknande. Dessutom tar han upp amerikansk utrikespolitik med vapen och mord som instrument (mordet på Chiles president Allende, verksamhet gentemot Iran och Irak) och vapnens historia i USA i form av en tecknad kortfilm fylld med grotesk humor i "South Park"-stil.
Intervjuaren Moore spelar den okonstlade mannen av folket som riktar genanta frågor till representanter för det fenomen han tar upp. Det fungerade utmärkt när han ville sätta åt General Motors apropå en fabriksnedläggning ("Roger & jag") men ger mer blandat resultat i den här filmen. Orsaken är främst att han inte har ett representativt intervjuobjekt att tala med. Vi får veta att en del amerikaner har en rätt naiv syn på vapen.
Den bästa episoden i filmen är Moores angrepp på en snabbköpskedja som säljer ammunition. Han går dit tillsammans med ett överlevande offer för massakern och provocerar fram ett beslut om försäljningsstopp. Här går han från kritiskt betraktande till ingripande på ett effektfullt sätt.
Moore använder också grannskapsperspektivet för att ge filmen form. Han hittar kopplingar mellan Littleton och Michigan, där brodern till en av attentatsmännen i Oklahoma City bor, och han tar upp vapenfrågan i en närbelägen kanadensisk stad.
I en avslutande intervju ställs filmstjärnan Charlton Heston, då ordförande för amerikanska vapenförbundet, inför massakern i Columbine och följderna av vapenliberalismen. Han är en naiv patriot med svaga sakskäl, och ovillig att göra medgivanden. Moore avslutar med att ställa ett offer för vapnen mot en vapenpropagandist. Ett retoriskt effektivt slut som visar det stagnerade läget mellan vapenvänner och vapenkritiker.

"Att döda ett barn" (1951), ursprungligen en trafiksäkerhetsfilm, är en svensk kortfilmsklassiker med excellent tillämpning av rysk stumfilmsstil. Björne Larson och Alexander Skarsgård svarar för en nyinspelning med lägre och helt annan stilistisk ambition. Här skildras den oavsiktliga dödsolyckans vardagstragik med verkningsfull lågmäld realism. Stig Dagermans allvarliga berättartext skär sig lite mot bildstilen (mer än i den tidigare filmen) men det stör inte så mycket, och uppläsaren Stellan Skarsgård gör mycket för att minska klyftan mellan ord och bild.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!