Film
DR T. OCH KVINNORNA* * *Filmstaden
Richard Gere i en av sina bästa på länge, skriver recensenten.
Foto:
"Dr T. och kvinnorna" är en charmerande, varmhjärtad, spirituellt skriven och välspelad karaktärskomedi, med drag av societetssatir och Richard Gere i en av sitt livs bästa roller som feministisk-empatisk läkare, i bilder som blandar färgstark karikatyr och verklighetsnärhet. Den blandar kroppens låga, själens höga, manligt och kvinnligt, privat och yrkesmässigt kring en ständigt fullbokad gynekolog. Han sköter sitt yrke, som symboliskt nog har med livgivande att göra, med stor social kompetens.
Han vet vad kvinnliga patienter vill höra; klichén om den virile hjältekirurgen förvandlad till mjukis, full av det som i dag kallas EQ, emotionell intelligens. I Geres lyhörda spel, med små medel, och Robert Altmans regi växer porträttet av honom till en sorts Jesusgestalt, som gjort sin mottagning till en oas av människokärlek där överklasskvinnor vilar från shoppingen. Altman fortsätter med sin vanliga amerikasatir, även om han med sin nya manusförfattarinna Anne Rapp fått en mer försonlig ton. Antagligen är det därför han fortfarande gör så bra filmer, fast de numera alltid är mellanfilmer, aldrig mästerverk.
Att filmen utspelas i samma stad som ett berömt presidentmord är en bitsk gest, ett tecken för ett land av sjukor och brister.
Konflikten i filmen är välkänd: den omvårdande människan som kan hela alla utom sin familj, som har insikt i alla utom sig själv. På kort tid tvingas läkaren inse att han inte känner sina döttrar, är blind för sin chefssköterska och genom övermått av äktenskaplig kärlek fått hustrun att gå i barndom.
Allvaret i denna konflikt fångas med så fina medel att det knappt märks. Som ram, utformad med bland annat en av Altmans berömda långa tagningar och klassatir i form av modelldräkter i färgsprakande Almodovar-stil, fungerar väntrums-prat och familjeråd med farston á la 1950-talsfilm, en av de genrer Altman inte tidigare gjort till sin egen.
Helen Hunt gör en av filmens bästa spelinsatser, som golfande sundhetsfigur, betecknande nog aldrig en av läkarens patienter. Förbindelsen med henne ger läkaren en tankeställare. Naturkrafter ramponerar bröllopet och placerar honom i en symbolisk avslutning som förlossningsläkare hos mexikanska trasproletärer. Ringen åker av, hans gamla liv borta med vinden, en ny man föds bland öknens fattiga.
Symbolvärdena i den gamla historien om vägen till självförståelse fylls med klassperspektiv, genussatir och halvromantiserad feminism.
Det fungerar som klok underhållning för vuxna och visar än en gång att feministiska konstverk också är en manlig angelägenhet.
Så jobbar vi med nyheter