Film
EN FÖRÄLSKELSEFilmstaden
"En förälskelse" är i stort och smått, bild, ord och ljud ett regelrätt pekoral. Den vill fånga passionens ögonblick och de långa följderna i ett impressionistiskt sommarljus, som talar om mänsklig pånyttfödelse i medelåldern. Den lyckas bara bli ytlig, tråkig, ofrivilligt parodisk och passionslös i schamporeklamens larviga motljus; och regissören Mats Arehn fortsätter sin decennielånga karriär som konstnärlig kräftgångare.
Förra gången han slogs av en övermäktig ambition att göra fransk passionsfilm på svenska fick han Sven Wollter att fjanta sig i motljuset. Här står Peter Haber och rynkar ögonbrynen i ett entonigt försök att tolka familjefaderns skuld, livslust och ansvarslöshet, tunt symboliserat av en rad tågresor från Örebro till hotellrum i Stockholm. Tåg är bra symboler i filmromantik alltsedan "Kort möte" (1945), men här är de inte bra till något.
Krister Henriksson är också bra till mycket på film, men som våldsamt svartsjuk, berusad rektor liknar han Lars Norén spelad av Glenn Killing.
Han och Haber skulle naturligtvis ha bytt roller. Vilken dynamik, vilka brott mot våra förväntningar om hur manstyper ser ut och reagerar! Nu blev det bara mjukisman mot streberman, och man gäspar. Och varför ska den otrogne läraren plötsligt sitta som bekännelseförfattare i stuga, halmhatt och vinglas? Den ramhandlingen blir inget av vad den kunde ha varit.
Nina Gunkes läkare, som med human effektivitet balanserar egna och andras behov, blir en skugga av vad det kunde ha varit: ett porträtt av en kvinna av i dag. Hon överlever den här kinematografiska dikeskörningen med omdömet i behåll.
Så jobbar vi med nyheter