Film
IDENTITY**Filmstaden
Morden i "Tio små negerpojkar"-stil sker på ett stormpiskat vägmotell som det i Hitchocks "Psycho". James Mangold, rutinerad regissör av ditt och datt, gör sitt bästa för att med lortig scenografi, ljusdunkel och växling mellan ökenvidder och små rum skapa känsla av kris och instängdhet. Då och då skildras ett förhör kring det lämpliga i att avrätta en seriemördare som lider av flerfaldiga personligheter och alltså inte vet vad någon av hans personligheter är skyldig till.
Upplösningen och förhållandet mellan förhöret och morden kan anklagas för att spela falskt med publiken. Men så är det inte. Filmmakarna ger oss nog med ledtrådar (filmens titel, dikten i början och slutet, tvetydigheterna i offrens namn och bakgrund, barnets roll och den förkonstlade motellmiljön långt från all normal verklighet).
De har inte avslutat en skräcksituation, som ytterst varierar det slutna rummets mordgåta, med brott mot dramats regler och fusk i sensationsstil. De vet som sagt vad de gör, även om de inte gör det med större originalitet eller finess. Deras film liknar mest Brian de Palmas Hitchcockvarianter, med deras formslipade växlingar mellan dröm och verklighet.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!