Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Film

SISTA BESTÄLLNINGEN
***
Bio Harlekinen

Kultur och Nöje2003-02-05 00:00
En slaktare i London dör, hans pubkompisar och hans adoptivson reser för att sprida hans aska. Under färden väcks minnen av ungdom, drömmar, familjeliv och besvikelser. Samtidigt besöker hans änka deras förståndshandikappade dotter som hon gjort i 50 år.
Sista beställningen är en känslostark men osentimental, stilren och verklighetsnära melodram om tidens gång, slumpen, ödet och hur allt detta påverkar en vänkrets i lägre medelklassen. Bildspråket, agerandet och hela stämningen känns som Återstoden av dagen. Växlingarna i tid och rum, från 1940-tal till 1980-tal, liknar både Citizen Kane och Short Cuts.
Sensmoralen, ungefär att tillfälligheter delar ut plus och minus i våra liv och att det mesta jämnar ut sig, kommer fram med tragikomisk rikedom man sällan hittar i dagens film. Inte oväntat är det en roman, av Graham Swift, som manuset filats fram ur. Slutets blandning av förlust och förnyelse på en gång är mer uppenbart såpaaktigt, fast utan dramatiska gester och jämnsöt stråkmusik.
Michael Caine gör ett finmejslat porträtt av en god men inte ofelbar familjefar, som med jämnmod tagit det mesta i livet: att han inte blev läkare, att han bara blev slaktare, att adoptivsonen sviker familjeföretaget och att han själv ligger för döden. Bara dotterns livsöde blev en varböld i hans liv, fastän han har en till som han inte känner till. Den kommer att övergå i oväntad lycka för människor i hans närhet. De spelas alla av några av de bästa brittiska aktörerna i flera generationer.

Som slaktarhustrun, lojal och illojal på en gång, har Helen Mirren en av sina sällsynta goda filmroller. Bob Hoskins som försäkringsagent med tur i spel visar också sin förmåga till inlevelsefull underdrift. David Hemmings och Tom Courtenay, sällan sedda sedan genombrotten på 1960-talet, fångar på mer begränsad speltid den mest bittre i gänget, boxaren som blev grönsakshandlare, samt begravningsentreprenören, som harmoniskt tar allt som det kommer.
Fred Schepisis film låter några människor göra livsräkenskap i omväxlande dramatiska scener i vackra rena bilder och lugnt tempo. Han skildrar de människor engelska såpor ofta handlar om men som veterligen inte förekommer i amerikanska och svenska TV-serier, möjligen i Hem till byn. Han gör det med skärpa men utan svartvitt moraliserande, livets glädje, sorg och kompensationer vävs ihop, alla gör fel någon gång, ingenting är perfekt men allt är i någon mening förståeligt.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!