Film
MONSTERFilmstaden***
I Monster gör Oscarsbelönade Charlixe Theron en förvandling från fotomodell till seriemördare.
Foto:
Men Patty Jenkins socialmelodram om hennes liv kan man se utan kunskap om Wuornos. Hennes namn nämns knappt i filmen, hon skulle kunna vara en uppdiktad person i en helt påhittad berättelse. Och givetvis är filmen en påhittad (någon har bestämt vad som ska hända i början, mitten och slutet) version av personer och händelser som har någon sorts bas i verkligheten.
Stjärnskottet Charlize Theron spelar henne med tung maskering, övervikt, väl instuderade manér av manligt präglad självhävdelse och gåpåaranda och frätande bitter ton. Den döljer en underprivilegierad, sexuellt utnyttjad människas hätskhet mot en omvärld som i hennes ögon berövat henne en kärlekslycka hon envist drömmer om.
I slutbilden rabblar hon den kristna godhetens och den borgerliga optimismens floskler som en rättshaverists anklagelse mot ett samhälle som svikit.
Lite sanning ligger det väl i det, men filmens huvudämne är inte familjebakgrunden utan hennes lagstridiga sätt att hanka sig fram och döda sina kunder som revansch på män i allmänhet. Hennes sista försök att skapa ett liv tillsammans med kvinnlig partner, en trotsig fosterdotter (väl spelad av Christina Ricci), blandas med tillbakablickar på hur hon hamnade i en omöjlig utanförposition.
Utan Therons smått märkliga prestation, av samma typ som de Niro i "Taxi driver" och "Tjuren från Bronx" och i nästan samma artistiska klass, skulle filmen egentligen vara rätt medelmåttig. Ty så mycket mer konstfull än någon av de många TV-filmerna om verkliga kriminaltragedier är den inte.
I övrigt vilar den på osminkade bilder av de lägsta miljöerna i USA, lite i Ken Loachs anda, en osensationell och medvetet ful, äcklande bild av våld och en ovilja att moralisera över huvudpersonen. Se här en människa som av arv, miljö och situationer drivs till grymhet men fortfarande tänker och känner ungefär som vi andra!
Så jobbar vi med nyheter