Film
ROAD TO PERDITION****Filmstaden
"Road to Perdition" är en betvingande fängslande, smått tragisk melodram om kärlek, lojalitet och svek mellan fäder och söner. Den utspelas i en värld av familjeband och organiserad brottslighet som lånat dräkt av 1930-talet, men all historisk sanning är egentligen betydelselös. Filmen handlar som alla såpor om vad människor gör mot varandra och vad omständigheterna driver dem till.
Så är också fotot stiliserat realistiskt, närmast målat på ett sätt som ska motsvara förlagan, en lovordad serieroman. Den visade en tidlös värld av kärlek och hat i svartvita bilder. De är i Sam Mendes film bytta mot berömda mönster ur amerikanskt 1930-talsmåleri. Bild läggs till bild med omutlig stilkänsla och i magistralt tempo. Filmen suggererar allvar, sorg och eftertanke. Gangsterfilmens vanliga ytraffel med kpisteld och flykt förtonar. När våld och förlösning kommer slår det nära nog med tragisk tyngd.
Tom Hanks spelar kärleksfull tvåbarnsfar och lojal torped för organiserad brottslighet i irländska småstadskretsar. Han överraskar med att byta rolltyp, från charmerande komiker till fåordig hårdkokt manlighet med antydda känslodjup, och han gör ett skarpt etsat porträtt av en man sliten mellan faderskärlek och lojalitet mot den maffia som gett honom trygghet och livsmening.
Han växte upp som adoptivson och favorit åt sin boss, spelad med absolut patriarkal makt och gemyt av Paul Newman, men vill själv se sina söner lämna borgerlig kriminalitet för borgerlig laglydnad.
När så sonen olovandes tjuvkikar på fadern i en våldssituation inleds en tragisk serie slitningar i band av kärlek och våld mellan fäder och söner. Hanks fru och yngre son dödas. Han flyr för att ge sonen en fristad i småstaden Perdition. Ordet betyder fördömelse, orten motsvarar bibelns Gehenna. Under resan utspelas osentimental förbrödring mellan far och son, skuggad av frågan om vilka av filmens fäder och söner som förtjänar fördömelse respektive återlösning.
Frågans svar fördelas förutsägbart mellan Hanks oskyldigt iakttagande, brådmogne son, bossens egen son, en vek ironiker, och Hanks själv. Under merparten av filmen hamnar han i en sorts fredlös Robin Hood-roll, genom att råna banker på gangsterpengar. Syftet är att nå hämnd och frihet från gangsterlivet. Det lyckas inte.
I spelet mellan fäder och söner, mellan kärnfamilj och storfamilj, finns nämligen också den ensamme yrkesmördaren med fotokonstnärlig läggning. Jude Law spelar honom med grotesk humor i linje med filmens absurda grundton. Han representerar den moderna människans negativa sida, profitlystnad och perversion. Själv dödsmärkt är han ödets instrument i kontrast till Hanks, som i sin kriminalitet ändå inte bryter mot anständighetens lagar och dessutom lever i en känsla av ansvar, även om den driver honom till fel beslut.
Efter "American Beauty" har Mendes och hans briljante fotograf, Conrad Hall, gjort ännu en välskriven och perfektionistiskt regisserad studie i en familj i kris. När debutfilmens satir över förljugenhet och frihetsdröm förbleknat kommer nog den här filmens mänskliga substans och konstnärliga resning att framstå klarare.
Så jobbar vi med nyheter