Film
K-Pax *** Filmstaden
Och tänk om det blir tvärtom, om en av dem kommer hit, bara står där på centralstationen i sina solglasögon och ser ut som vi och konstaterar att "Er planet är verkligen ljus". Vad gör vi då?
Sätter honom på dårhus, förstås.
Här är det Kevin Spacey som dyker upp på stationen och helt lugnt konstaterar att han är en utomjording på besök och att han hör hemma på planeten som gett filmen sitt namn, K-Pax. Och det är Jeff Bridges som är läkaren som ska bota honom - ända tills han börjar undra om han talar sanning, om det finns ett K-Pax och om vår värld, vårt universum, aldrig kommer att bli detsamma igen.
Den här filmen ställer en enda fråga: Är han en alien eller inte? Den frågan ska hålla publiken fängslad i två timmar, och känner du på dig att det inte kommer att lyckas är filmen helt ointressant.
"K-Pax" är också en sentimentalare version av "Gökboet", men tack vare Spaceys och Bridges lågmälda, på gränsen till självutplånande, spel fungerar det - åtminstone fram tills de där sentimentala dragen hotar att ta över helt.
Det finns ett par totalt svindlande scener här, och "K-Pax" är faktiskt riktigt svår att få ur huvudet. Filmens grundton är monoton men suggestiv, mörk men estetiskt smart, allmänmänsklig, utmanande.
Så jobbar vi med nyheter