Film
ETT RUM I VÅRA HJÄRTAN****Bio Harlekinen
"Ett rum i våra hjärtan" är en genuint gripande, meningsfullt känslosam melodram, inspirerat regisserad i nyenkel stil som liknar Dogme-filmer, om förlust och sorgearbete.
Nanni Moretti, italiensk films främste humorist, bör nu få sitt svenska genombrott. Efter en rad filmer där han framträtt som aktör, humorist och regissör i en sorts resonörs- och kåsörsroll har han med "Ett rum i våra hjärtan" förnyat den borgerliga melodramens mönster av kris, känslomässiga omkastningar och uppbygglighetsideal med en konstnärlig mognad som kom rätt oväntat från Moretti.
Hans Woody Allenska ironi är ersatt med en eftertänksam, livsnära och okonstlad stil som med underdrifter och antydningar närmar sig djupaste tragik. Den lyckliga borgerliga familjen med två välanpassade barn slits sönder när sonen drunknar. Fadern stänger in sig i sina självanklagelser, hustrun är otröstlig och dottern reagerar med aggression. Mötet med sonens okände flickvän blir en vändpunkt. Efter en resa till nattens ände närmar sig familjen en livsförsoning vid havet, elementens moder, alltings början och slut. En melankolisk popballad av Brian Eno visar sig, jämte Nicola Piovanis fridfulla melodier, passa utmärkt för stämningen; melodram betyder ju för övrigt drama med musik.
Bredvid musikvalet finns andra inslag som visar hur genomarbetad en berättelse måste vara för att ge ett så osökt intryck som Morettis film. Redan inledningen med rött fartyg och buddhister antyder vad som ska hända. När olycksvarslen tätnar erinrar man sig Kieslowskis ödesmättade realism. Moretti har emellertid avstått från tyngre symbolik. Det hela växer okrystat ut ur det givna och är mycket sevärt.
Så jobbar vi med nyheter