Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Film: Streep - ett strycktäckt gapskratt

2006 har varit ett ruttet filmår, men kanske räddas det hjälpligt av humorhösten.
"Talladega nights" var för lillebror, "Scoop" för pappa och farfar, "7 miljonärer" för din svennige granne, "Borat" blir din egen lilla pärla och snygga syrran, som älskar att hata Ebba von Sydow, kommer att älska att älska "Djävulen bär Prada".

Kultur och Nöje2006-10-20 06:00
Erik Helmerson/TT Spektra

I ett mer än demoniskt porträtt spelar Meryl Streep (detta geni som bara blir bättre för varje film) en moderedaktör modellerad på Anne Wintour, chefredaktör och Fashion Führer på amerikanska Vogue.
Och som hon gör det. Meryl Streep har en blick som kan döda smådjur, hon levererar sina repliker som en konstnär omsorgsfullt fördelar nya färgklickar på en tavla i ett skräckkabinett.
Streep är som Glenn Close i "101 dalmatiner", men på riktigt och i stället för hundvalpar omgiven av 101 livrädda anorektiker. När hon kommer in i ett rum reagerar medarbetarna som Iraks republikanska garde när de inspekterades av Saddam Hussein - om du kan tänka dig gardet i exakt lika långa Lagerfeldkjolar.
Meryl Streep är en fröjd, en plågsam glädje, ett stryktäckt gapskratt.
Och resten av filmen? Jorå. Den är som helhet ovanligt belönande. Miljöer, karaktärer och det gräddtårtesmaskiga fotot är toppklass, och handlingen är mer än underhållande. Anne Hathaway ("En prinsessas dagbok") spelar den nyanställde underhuggaren till La Streep, en kvinna som snabbt (lite för snabbt) förvandlas från rebell light till fullfjädrad fashionista.
Hathaway förtunnas, naturligt nog, direkt i Streeps kraftfält. Den ende som klarar av att lysa själv är Stanley Tucci, drottningen av biroller. "Så har ni aldrig sett..." är en outhärdlig journalistklyscha, men så har ni aldrig sett Stanley Tucci.
"Djävulen bär Prada" har lite för många skavanker för att betyget ska bli det högsta. Dialogen är kvickt smart men aningen för ojämn och transportsträckig. Och slutet ska vi bara inte tala om. Det borde ha dött en lika plågsam död som någon av alla Meryls oräkneliga minkar.
Film:
Djävulen bär Prada
Filmstaden
Betyg: ****
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje