Film - Mystic River
MYSTIC RIVERSöderköpings Bio****
film
Mystic kallas floden som skiljer arbetarkvarteren från resten av den amerikanska östkuststaden Boston. Här utspelas en mordutredning bland katolska amerikairländare som visar sig ha rötter i tre vänners barndom. Ett förflutet av våld och skuld och skuggar nutiden, där mord på en oskyldig flicka och missriktad blodshämnd, utförd av en sörjande far med skrupelfri fru, fullbordar familjetragedin. Av Dennis Lehanes roman har Clint Eastwood gjort sin kanske bästa film någonsin, en högdramatisk, melankolisk, bitter och gripande studie i våldet som arv och följderna av hämnd.
Om detta berättar Eastwood alltid, men sällan med sådan mognad och sådan kontroll över sina medel som bildberättare. Man vill jämföra med "Gudfadern del II" för att beskriva helheten. Bilderna har Eastwoods vanliga ljusdunkel och avsiktliga dramatiska överdrifter, men framför allt stora partier av klassiskt lugn som är nytt hos honom. Kameraåkningar över floden och översiktsbilder visar att vi är på besök i en viss miljö och lite ur gudaperspektiv ser vad människor gör där.
Huvudpersonerna är tre: en mordundersökare, arbetsnarkomanen på återbesök i barndomskvarteren, en butiksägare, mordoffrets far med brottsligt förflutet, och en diversearbetande familjefar. Han är kuvad och obalanserad, skadad för livet av pedofilers övergrepp som hans vänner undgick av en slump. När händelserna mellan dem är över har en hustru i misshugg vittnat falskt mot sin make, en man mördat sin vän och fått samvetet blidkat av sin fru och åskådaren fått se att faderskärlek, familjeband, heder, falskhet och våldsbenägenhet kan finnas samtidigt i samma människa. Ingen är en hjälte, offer och missdådare är man ibland på samma gång och enskilda händelser i barndomen formar våra öden. Övertoningar i vitt och sakral körmusik, komponerad av Eastwood, visar att det handlar om liv, död och fördömelse, men knappast om himlen och återlösningens möjlighet.
Sean Penn visar sin höga klass, som de Niro eller Pacino, som butiksägaren, en komplex karl som både har och inte har hög moral och vanhedrar sig för sin heders skull. Tim Robbins gör ett starkt porträtt av pedofiloffret, en överbeskyddande far med kuschad hållning. Kevin Bacons polis med dolda djup liknar en ung Eastwood: skarpskuren, ordkarg, självkontrollerad.
Filmen om dem är en av årets bästa amerikanska, ända fram till slutet där inget är som förr men allt ser ut att vara det, medan en patriotisk parad pågår. Inte minst där visar Eastwood att han också kan fånga det ironiska i dramat.
Så jobbar vi med nyheter