Det är den röda tråd som har bundit ihop fem länder och ett liv både hos föräldrar, på internat, inom politisk organisation, hos familjevänner. Bland de bästa minnen jag har av livet är när jag som tonåring såg gamla filmer tillsammans med min mamma. Gissningsvis har jag påverkats av filmer mer än jag tror och på otaliga nivåer. Så för mig är filmintresset inte en hobby, det är en livspassion.
Något som blev bekräftat för mig 2002 när jag för första gången gick på Norrköpings filmfestival. För första gången i livet hade jag möjlighet att i fyra dagar i sträck se film från tidig morgon till efter midnatt. Jag tröttnade aldrig. Hade förmodligen kunnat fortsätta så i all evighet.
Åtskilliga år senare, på 10-årsjubileet, är filmfestivalen fortfarande väldigt betydelsefull. Det är ett tillfälle då vi i vår stad blir cineaster och firar denna underbara form av kultur.
Som vanligt finns det stor variation på filmerna. Årets tema är jubileum och i en sektion visas en film från alla föregående års festivaler. Här vill jag tipsa de som missat dessa filmer tidigare att passa på. Och fortfarande måste jag säga att trots en viss tro hos en del att det handlar om smala konstfilmer så är filmfestivalen i Norrköping mycket mer än så.
Årets festival visar faktiskt en film om just filmens betydelse för mänskligheten och dess psykologi. Den filmen heter ”A Pervert’s Guide To The Cinema”.
Filmen har atmosfär, är pedagogisk, filosofisk, verklig men med fantasi, intim men distanserad, den ger glädje, frambringar tårar, ger upphov till eftertanke, får oss att fly.
I filmen kan våra mindre ädla behov som till exempel hämnden få ta plats samtidigt som det är ett av de få forum där människan verkligen når lyckliga slut. I filmernas värld är sorg sällan ’onödig’, vi lär oss någonting, det leder någonstans. Betänk explosiviteten! Som mångfacetterad och överväldigande kulturform är filmen omatchad. Denna till synes passiva sysselsättning är i själva verket ett tivoli för hjärnan.
Det är väldigt svårt för mig att förklara den kärlek jag känner till filmens värld. Men det är kärlek. Om du har sett ”Cinema Paradiso” så kan jag beskriva mig lite som karaktärerna i den filmen.
För mig är det större än endast två timmar framför en duk eller en skärm. Istället handlar det om en lugnande, men brinnande kraft som alltid varit med oavsett vad som hänt på vägen i livet. Jag vill ta detta tillfälle i akt och tipsa er att utnyttja möjligheten att i tio dagar, från och med idag, se så mycket film som det bara går. Det är näring för själen, på fler plan än vi förstår.