Felet med dagens barn
Carolina Häggkvist
Foto:
Självklart förstod jag att jag skulle få vänta på henne. Det gjorde jag så gärna, jag var ju ingen ond moster när allt kom omkring.
Hon sprang i från mig i första backen. Hur mycket jag än försökte kunde jag inte pressa mig förbi. Det såg dessutom ut som om hon höll igen. En sketen liten nioåring.
- Det är bra, verkligen. Men ta inte ut dig för mycket i början bara, flämtade jag.
Eller, det vore ju alldeles utmärkt om hon gjorde förresten. Då kunde jag spurta i från henne och sedan säga att hon var duktig, men fortfarande har långt kvar. Till min nivå.
Hon pratade oavbrutet medan vi sprang. Hamnar man i fängelse om man inte betalar böter? Jonas slog ner mig i förrgår, får man göra så? Och min fotbollstränare tycker det är bra att jag springer.
- Här sprang vi på skoljoggen också.
Vadå? Hade hon tränat förut alltså? Varför hade ingen sagt det? Det var ju fusk ju. Jag insåg att jag var tvungen att agera.
- Du har ett fint och lätt löpsteg, men du måste koncentrera dig mer på andningen. Du vet väl att man bara ska andas genom näsan när man springer? Munnen ska vara stängd, sa jag och pressade föredömligt ihop läpparna.
Följden blev att jag fick syrebrist i lungorna och mjölksyra i benen. Hon däremot, bara skrattade och log. Jag övervägde att fälla henne, men hejdade mig i sista sekund. Herregud! Jag chockades av min egen tanke. Vad hade jag tänkt egentligen? Hon skulle givetvis tjalla - den lilla råttan.
Nej, attacken måste vara mer indirekt. Mer långsiktig. Så kom jag på det. Efter träningspasset frågade jag om hon ville ha pizza eller hamburgare. Jag skulle åderförkalka det lilla livet. Själv tänkte jag kolhydratladda utan dess like.
- Jag trodde mamma hade gjort kålpudding, det är min favoriträtt, svarade hon.
Kålpudding. Var hon andraklassare eller PRO-medlem?
- Chips och dip då? Eller du kanske föredrar något med grädde?
Hon log sött, fnissade och sa: Hallå? Är det lördag i dag? Nä just det, vi får bara äta godis på lördagar. Dessutom hade visst mamma gjort fruktsallad.
Då gav jag upp. Det är verkligen något fel på dagens barn. Annat var det på min tid...
Så jobbar vi med nyheter