Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Fatabur från tre våningar

Skvallerbytta III av Lena Cronqvist. Egentligen räcker den lilla bronsskulpturen från -94 för ett besök på Norrköpings konstmuseum i sommar. Till exempel. Det är bara det är där bjuds många hundra ytterligare verk.

Ur serien Bananbok av Tommy Östmar till Lennart Hellsings text.

Ur serien Bananbok av Tommy Östmar till Lennart Hellsings text.

Foto:

Kultur och Nöje2004-06-10 06:00
Från de tre senaste århundradena med det som skänkt museet berömmelse, fokus på det moderna vilket inom konsten betyder verk från början av förra seklet.
Fatabur heter sommarutställningen i år, det betyder att man har hämtat ur de egna förråden. Vilket inte är detsamma som att allt är välkänt, bara vissa delar som visar sammanhang och slår broar. Flera verk är aldrig visade, en av donationerna är bara någon vecka gammal och det allra senaste inköpet ses här ovan, Umbria av Pierre Olofsson.

Grunden till all härlighet är den jättedonation som kom från bibliotekarien E.H. Segersteen, målad av Johan Krouthén, där han sitter i sitt hem omgiven av alla målningar han samlat. Från väggarna i hans hem kan vi nu se ett par av verken bredvid, ägda och förvaltade av vår kommuns konstmuseum. Pehr Swartz köpte samlingen - 540 verk - och donerade den till Norrköpings konstförening. Ett eget hus för allt detta fick vi inte förrän 1946, men då fanns ännu mycket mer att ta vara på. Inriktningen på det svenska hade Segersteen redan stakat ut.
Fatabur bygger alltså på samlingarna som utöver kontinuerliga inköp består av gåvor och donationer.
Objekten är få, det är mest måleri. Albert Sjöströms pappersfigurer - som lever farligt trots största omsorg, de vittrar - är en historia för sig, inte minst handlar de om profiler ur Norrköpings historia.
Verken presenteras i viss kronologi med start i källarplanet där skärmar i engelskt rött ger ett tilltalande ombonat intryck. Så talas om galleri 3-7, men det finns flera nya saker att se på övervåningen också. I galleri 5, det första till höger, har ett verk av Ulf Trotzig, Mellan vind och träd, använts som lite löst tema. Pärlorna trillar på och den som så vill - en visning är alltid att rekommendera - kan koncentrera sig på kvinnliga konstnärer, de är jämförelsevis väl representerade i den här utställningen, några av museets egendomar finns med i den nya boken Kvinna och konstnär i 1800-talets Sverige av Eva-Lena Bengtsson och Barbro Werkmäster, . Från färgskön kulla (Elise Jacobsson) till rosa stilleben av rosor, (Augusta Plagemann). Utställningen berättar om resor, till olika centrum för konsten, influenser kom från Düsseldorff, Italien, Frankrike.
Så finner vi vad vi söker, konstens egen, levande historia. Som visar strömningar av romantik, nationalromantik, det genomgående porträttmåleriets olika faser, historiemåleriet, friluftsmåleriet, påverkan av realism, symbolism, kubism, fram till nya tekniker och den väl tillvaratagna abstrakta konsten.
Advokat Mats Nordström i Norrköping hör till en av de största donatorerna. Inför en specialutställning skrev han om hur han söker det väsentliga i ett konstverk, hur han vill nå en fördjupad kontakt med konstnären och att han vill se verket många, många gånger. Han var flitig besökare på Konstmuseet berättas det. Att han dessutom ville dela med sig av sina upplevelser kan vi vara tacksamma för. 435 samtida konstverk tillföll kommunen. Vi får bara se en liten del förstås.
Konstmusei Vänner har också sin del i den här uppvisningen, där ingår bland annat Peter Dahls frustande Vem är krogens konung. Vi får också möta Norrköpingskonstnärerna, de idag mest verksamma och en del avlidna.
Den senaste gåvan visas i caféet. Den kommer från samlaren Marianne Nyström och är sex konstruktiva dyrgripar av högsta kvalitet.

De privata samlingarna är grunden till vårt konstmuseum som också har fått ta emot fondmedel för inköp som i sin tur har styrt och kompletterat de publika samlingarna. Några kan idag sakna vissa storheter, men inget av det utlånade har hämtats hem, inte heller något av det som deponerats till olika institutioner. Och ändå finns så mycket här. Vackert presenterat, pedagogiskt tillrättalagt och generöst inbjudande till evigt spännande möten.
Konsten ger en levande historia. Det kostar ett par tior att gå in, under 18 år är det gratis. Man kanske kan ta en avdelning per besök ...
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!