Färgstarka pirater med bisarr humor
PIRATES OF THE CARIBBEAN: VID VÄRLDENS ÄNDEFilmstadenRegi: Gore VerbinskiI rollerna: Johnny Depp, Keira Knightley, Orlando Bloom
Geoffrey Rush, Keira Knightley och Johnny Depp på vandring i Pirates of the Caribbean "Vid världens ände". I filmen varvas lögner, förräderi och ädelmod i rasande fart. Foto: Buena Vista International
Foto:
Bred underhållning för stunden givetvis, men gjord med övertygelse, generositet och framför allt inspirerad komisk drift med sjörövar- och skräckfilmen, ungefär som i Shrekfilmerna av samma manusförfattare.
Första timmen är absolut bäst med kapten Jack strandsatt i sitt eget helvete, en oändlig saltöken där han verkar bestämd att finnas i evighet tillsammans med sig själv i många exemplar, ett passande straff för en egoist. Här är Johnny Depp är obetalbar som vitsare och clown, och Verbinski tillåts släppa loss ett bisarrt skämtlynne i stil med Alice i underlandet och moderna skämtseriers parodiska medvetande.
Handlingen fortsätter direkt från föregående filmer. Som ofta i slutvarven av ett äventyr verkar hjältarna förlora. Jacks själ har stulits av spökskeppets kapten och han måste räddas till livet av smeden, ambassadörsdottern och den opålitlige spökpiraten. Giriga handelsmän tilltvingar sig makt och missbrukar den för att utrota alla pirater. Smedens far är fånge på spökskeppet. Med mera.
Allt drivs framåt av att alla inblandade handlar både själviskt och osjälviskt. Lögner, förräderi och ädelmod varvas i rasande fart. Logiska sammanhang väljs avsiktligt bort för att alla enskildheter i filmen ska bli maximalt överraskande och omväxlande. Det fungerar oftast, fast den riktigt kritiske nog känner av filmens längd. Och dessutom kan tycka att första delens skämt med gammaldags piratromantik hade en finess i humorn som saknas här.