Danska Lone Scherfig, fortfarande mest känd för Italienska för nybörjare, har lyckats bra med sin film efter David Nicholls´ roman om många års vänskap och kärlek mellan två engelska studiekamrater. Framför allt beror det på Jim Sturgess porträtt av en omogen ung man, som låter livet leka alltför länge. Han måste börja om flera gånger, och vara med om svåra förluster, innan han förmår ta ansvar för sig själv och andra. Filmen är framför allt hans historia, det är i hans ansikte och liv som märks av de förändringar han är med om, och de erfarenheter han gör, mellan slutet av 1980-talet och 2011.
Hon i historien, bokvännen som döljer sin osäkerhet bakom sarkasm och skämt, har det visserligen motigt, fast kring henne samlar sig filmen aldrig till dramatik av egentlig tyngd. Till och med hennes ofrivilliga barnlöshet nämns bara i förbigående, medan det läggs tid på hans komiska oförmåga som spädbarnsfar. Mest utrymme får hon som optimistisk, älskvärt klumpig och smått pryd askungefigur. Hon ska mest vara rolig, dessutom lätt romantiserad, den som under tjugo år långsamt får honom att växa som människa. Anne Hathaway är inte dålig alls, det är bara det att hon har fått färre bra scener att spela.
De älskar varandra och borde ha gift sig långt tidigare än de gör. Fast det är det bara publiken som vet, det dröjer länge innan de själva inser det. En dag handlar innerst inne om att inte kunna säga det som borde sägas, och över alltihop vilar något av den förlorade chansens och den dyrköpta självinsiktens tragik. Det kommer fram främst i slutet, som är det enda utpräglat romantiska inslaget. Resten, en kavalkad av dagar i deras liv, har skämtsam ton, som gör att filmen inte tål jämförelser med Broarna i Madison County eller Kort möte.
Men på egna villkor är En dag skickligt gjord, med kvalitet främst i fotografen BenoÎt Delhommes färgmåleri och det kloka beslutet att inte låta kläder och musik från olika årtal dominera bilderna. Sevärd är också Rafe Spall som den misslyckade ståuppkomikern, huvudpersonens rival som till slut blir den som får tala om lärdomen i alltihop för honom. Ett fint bidrag till filmens och litteraturens galleri av allvarliga skämtare.