Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Färglös debut om människor

Johan Kling (född 1962), som 2007 slog igenom som regissör till filmen Darling, debuterar nu skönlitterärt med romanen Människor helt utan betydelse.

Foto:

Kultur och Nöje2009-02-10 03:00
Uffe Olsson
Bokens huvudperson, Magnus, en frilansande tv-producent i 30-årsåldern vandrar omkring en dag 1998 i ett stekhett Stockholm. Han möter några ytliga och kaxiga människor i mediabranschen som han känner lite vagt, han har ett möte med en möjlig uppdragsgivare som inte slår väl ut, men mest bryr han sig ändå om ifall hans flickvän har lämnat något meddelande på mobiltelefonen, vilket hon aldrig gör. ★ ★ ★ I alla situationer, både mellanmänskliga och som i hågkomster, är han hämmad, ja, närmast kroniskt generad. Han känner sig misslyckad och gammal, och så vidare, romanen igenom, och som läsare undrar man om han alltid varit sån eller om han hunsats till marken av den tuffa frilansvärlden. Om detta framgår det tyvärr ingenting. Magnus är i den meningen närmast historielös i både monolog och dialog, och i de minnen han ibland återupplever skymtar hans egen person helt vagt i de andras, flickvänners och vänners diffusa speglingar. Man känner att författaren har läst på sin Joyce och Woolf, men deras suveränitet i det inre, fria flödets berättande syns inte till här. ★ ★ ★ På baksidan tar förlaget till brösttonerna och påstår att Johan Kling i boken mikroskopiskt utforskar vad som rör sig i huvudet på en person under en dag, att författaren har skrivit en sekelslutsroman för vår egen tid. Men det enda som utforskas är huvudpersonens fadda menlöshet, och som läsare tillåts man aldrig att riktigt lära känna eller att finna sympati i sitt hjärta för den självömkande mannen. Och visst är det antagligen ett självutplånande inre liv Johan Kling vill lyfta fram och belysa, men författarens oförmåga att hitta ett relevant språk som kunde lyfta fram en tyst, inåtvänd människas inre monolog och intressera en läsare är genomgående. Den substanslösa prosan tassar omkring som på tå, och den är både knölig och inkonsekvent. Mot slutet av romanen, när Magnus äntligen träffar sin flickvän tar ändå texten fart en aning, men då är redan för sent, och när en buss för sjunde eller åttonde gången startar eller bromsar "i ett moln av damm" så är allt hopp ute för Människor helt utan betydelse.
Människor helt utan betydelse Johan Kling Norstedts
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje