Faran med att vårstäda
Jag tittade mig omkring i lägenheten. Fönstrena visade sig vara den lätta biten. Pantflaskor, pizzakartonger och hederlig smuts låg i drivor längs med väggarna. Till och med ett svart torkat bananskal stack fram under soffkanten. Motvilligt mindes jag den kommentar jag hade fått av en dam, som jag varit inneboende hos en gång i tiden: Är det en kvinna eller ett svin som bor här inne? Tiden verkade ha stått stilla. Jag kände mig naken. Tänk om hon skulle dyka upp, oanmäld?
Plötsligt fick jag syn på någonting som kröp på mattan. En liten, liten men ack så levande larv. Det var alltså där jag skulle börja. I samma sekund jag öppnade balkongdörren för att skaka mattan, flög dörren till höger också upp. Jag fick för mig att det var HON. Det var det inte. Istället var det granntanten med lila hår.
- Det är förbjudet att skaka mattor från balkongen, det borde du veta. Det är såna som du som förstör grannsämjan, predikade hon.
Eftersom vår relation hade varit så härlig innan menar du, ville jag säga. Jag registrerade käppen och den märkliga gången. En dålig höft, det kunde vara bra att känna till om vi möts i trapphuset någon gång, tänkte jag, men teg.
Jag rullade ihop mattan och släpade ut den på gården. Det var där, på mattställningen, som den skulle piskas ny. Precis när jag skulle häva upp den tappade jag greppet och slant. När jag väl fick upp den igen märkte jag till min fasa att det satt fast bruna kluttar i de vita partierna. Tanten såg lyrisk ut och hängde ut över räcket.
- Oj då, hundbajs! Aj, aj, aj. Det där går nog inte bort.
Bredvid henne på balkongen stod en strävhårig, uråldrig tax. Jag tyckte att den log. Om du bara böjer dig aningen till tant lilla så trillar du, tänkte jag medan jag gjorde andningsövningarna jag hade fått i aggressionshanteringsgruppen. Så ven det plötsligt till och vårvinden drev upp vintergruset i luften. Från att bara ha varit en matta med någonting levande i, hade den nu blivit en matta med vägdamm, hundbajs och skadedjur i. Lättad lämnade jag mattan åt sitt öde och gick. Jag hade lyckats smita från vårstädningen ännu ett år.
Så jobbar vi med nyheter