Far och dotter ställer ut

Här finns också teckningar som till synes kan verka vara rena virrvarret, men som vid en noggrannare titt är rena virrvarret. Som formats till människor. Till självporträtt. Tillkomna som teckningar för att även bli målningar. Eller stanna vid blyertsens gråa. Eller kastas. Tavlorna bär på minne som inte alltid är Dags egna. Det kommer sig av att när han pappa dog så hittade han sparade minnen. Som bilden av Spångsholm Blues. Bruket där pappan jobbade och som han hatade. På Dags målning står det skrivet: ARBETA ARBETA JÄVLAR. Så som det måste kännas att tvingas in i kapitalismens grottekvarn. Om man tolkar sin pappa. Tolkar sin pappa gör inte Dags dotter Elin. Hon har fullt upp med att tolka sig själv. Eller rättare sagt sitt alter ego - Lola. Hennes tavlor föreställer henne själv. - Det är bara mig själv som är intressant att måla, det har alltid varit så, säger Elin. Och på tavlorna putar Lola med läpparna. Att ha en Lola är som att ha en syster, någon som skyddar, som håller distans och som skyddar mot det privata. Målningarna är tillkomna efter att Elin fotat sig själv och sedan målat av bilderna. - Jag tänker ut i förväg hur jag vill att bilderna ska se ut, det händer att jag köper särskilda kläder för att bilden ska stämma. Och visst är det Lola över bilderna. En blyg. En vulgär. Sexuellt sökande. Drömmande. Om de sista dagarna i Ryssland. Det finns en trumpenhet i bilderna, som samtidigt förför betraktaren. Färgvalet gör att de stannar vid lockelse. Mörkare kunde de leda en i fördärvet. Utställningen invigs idag klockan 13.00 av Stefan Teleman i samtal med konstnärerna.