Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Fantastiskt vackert men inte mer

KONSERTSissel Kyrkjebö Louis De Geer-hallen

Foto: MAJA SUSLIN / SCANPIX

Kultur och Nöje2011-02-14 03:00

Sissel Kyrkjebö är utrustad med en alldeles fantastisk sångröst.

När hon skrider in på Louis De Geers scen och inleder hela konserten med öppningsspåret Velkommen hjem från färska skivan Til deg (ja, det blir ofrivilligt komiskt på svenska) är det svårt att inte hänföras. Till synes utan någon som helst ansträngning klämmer hon fram de mest kristallklara toner och rör sig obehindrat över ett brett register. Det är vackert, minst sagt.

Lägg till det att hon backas av ett lyhört sjumannaband där instrumenteringen ständigt skiftar, men som med precision och känslighet klär upp de, för det mesta, stillsamma kompositionerna i luftiga och vackra arrangemang. Bandets insats är vacker den också.

Men där tar det stopp. Som om det inte finns någon extra växel att lägga i.

En vacker röst och ett skickligt band, allt borde väl vara frid och fröjd? Ja, förvisso, men när allt är så tjusigt och proffsigt ut i fingerspetsarna finns också risken att det blir lite tråkigt.

Så blir det förstås inte. Sissel Kyrkjebö bjuder på en högst trivsam konsert i dryga en och en halv timme, men när hon blandar egna låtar med covers blir det just bara det där vackra som hamnar i fokus. Hon sjunger bra, men hon överraskar inte. Låtmaterialet är ganska likriktat och det är rösten enkom som ska fascinera.

Lägg till det ett mellansnack som är så där helylle att alla ska kunna nicka igenkännande. Där skämten är precis lagom tama och där poängerna gång efter annan är att "här kommer nästa låt".

Man skulle kunna sammanfatta det med att en röst räcker väldigt långt, men att Sissel Kyrkjebö är lite för snäll för sitt eget bästa.

På grund av allt ovanstående är det därför så väl överraskande som rejält uppfriskande när Kyrkjebö väljer att knyta ihop och runda av med en snutt ur Paul McCartneys bombastiska James Bond-hit Live And Let Die (som dessutom gjorts i otaliga coverversioner, bland annat av Guns n’ Roses och Duffy).

Då är det plötsligt dramatik på hög nivå och jag kan inte låta bli att önska att Sissel vågat smyga in lite mer av den varan redan tidigare under konserten.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!