Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Fantastiskt startfält med stor bredd

Kultur och Nöje2010-06-18 03:00
ANNA SKÖLDH
Det skall vara en korean i år. Åtminstone om man bedömer vilka som gått till final i den just avslutade Stehammar-festivalen här i stan. Av de dryga 80-talet som under 10 dagar sjungit, svettats, tävlat och haft drömmar om seger var inte mindre än 16 sångare från Korea, fem av dem knep varsin av de nio finalplatserna.Många är förstås kallade men inte så många utvalda. Och vilket startfält som presenterades under gårdagens konsert! Med så mycket vacker musik samlad under loppet av några timmar kunde jag inte annat än tillåta mig flyga iväg och upptäcker att jag inte kan sluta le.Om man bortser från att det hela är en tävling så är det ju ett helt fantastiskt upplägg av en musikalisk helaftonskväll. De nio finalisterna fick presentera 2 arior var, en på var sida om pausen. De flesta höll ungefär samma standard på båda sina sångval, men vid något tillfälle verkade kvaliteten mer ojämn.Överlag tycker jag att de fem kvinnliga solisterna höll en något högre stantard än de fyra manliga tävlanden, men det kan ju även i någon mån bero på sångvalen. Stor dramatisk röst, en härligt välsmord pipa helt enkelt hörde jag hos Izabela Matula som sjöng blodfullt och kontrollerat.Choi Hyekyongs sopran hade ljuvlig höjd, mogen, mjuk och mild men lite fladdrig och instabil botten. Barytonen Falko Hönisch fanns jag aningen tråkig före pausen när han sjöng Mozart men väl över i en Tannhäuser-aria blev det en andlös tystnad över salongen, här har vi en riktig liedersångare av dignitet.Diana Tugui, gudabenådad rumänska, hade en snygg röstbehandling med närvaro och snygg sångteknik i genomtänkta framföranden. Lenka Macikovas snygga och befriade slovakiska sopran målade och berättade medvetet och drev självklart men inte men helt tydliga linjer. Sung-Hwa Hongs baryton hade ett snyggt mellanregister men blev lätt klämd i de övriga höjderna. Sopranen Sungmi Joung hade kärna och pondus i röst och uttryck och en fantastiskt koloratur, ja riktigt briljant på höjden. Tenoren Jaesig Lee fann jag tekniskt ojämn men med snygg ton när han hittade fokus. I båda hans nummer växte klangen fram efter hand.Mer kontroll och jämnt flöde hördes hos tenoren Hyojong Kim som vågade tämja sin sång och gå ett steg längre. Bakom sig hade sångarna en tjänstvillig orkester som slet hårt för att få till 18 arior och 2 uvertyrer. Vilken konst att kastas mellan så mycket material under samma kväll.Emellanåt kändes det dock som om speciellt träblåset hamnade utanför banan, en ovanlig upplevelse i De Geerhallen så därför blev jag mest förvånad. Dirigenten Nader Abbassi slet hårt och fokuserat för att få ihop alla delar, jag uppfattade hans ledning som rak och tydlig.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje