Rufus Wainwright och Norrköpings symfoniorkester
Publik: Cirka 1000
Louis De Geer-hallen
Betyg: 4
Rufus Wainwright har tonsatt sonetter av William Shakespeare (eller Edward de Vere som en del tror) som han spelar med symfoniorkestrar över hela världen. Kan något bli mer typiskt Rufus Wainwright? Äventyrligt, spännande och pretentiöst på samma gång. Det är så utveckling föds, genom experiment.
På torsdagskvällen förärade han Norrköpingsborna ett besök genom föreställningen tillsammans med SON. Wainwright har begärt att publiken inte applåderar mellan låtarna för att flytet inte ska avbrytas. Tyvärr bryts flytet ordentligt av onödig svensk uppläsning av sonetterna på svenska. Det är skådespelaren Karin Oscarsson som reciterar. Eventuellt hade draget fungerat något bättre om sonetterna lästes upp på engelska.
Rufus Wainwright håller det svulstigt och samtidigt lågmält. Böljande toner skapar en speciell atmosfär som oftast är bara hans. Wainwright håller sig till sin vanliga mumliga stil. Styckena han skrivit till Shakespeares sonetter är stundtals imponerade.
Bäst blir det när han tar i, både i sång och i musik. Efter de fem sonetterna fortsätter han med några egna nummer och här glänser han än mer eftersom han tillåter sin egen person att komma fram mer. När han kör ”Oh What A World” charmar han alla.
Det hade gott och väl kunnat vara Rufus Wainwright för hela slanten. Däremot går det inte heller att klaga på ”En midsommarnattsdröm” av Mendelssohn som symfoniorkestern spelar. Här fungerar Karin Oscarssons delar något bättre, då de inte stör sjönsång av herr Wainwright.