Fängslande lyrik och stand up-komedi med budskap
En kväll med Marcus Birro - orden som makt och tröstKulturkammarenPublik: Smockfullt****
Marcus Birro är rocknroll.
Han är självcentrarad, visst. Men också ärlig och så självutlämnande att det skulle bli olidligt smärtsamt om den bitande självironin inte funnits där.
Han säger sig vilja brotta ner finkulturen och är milslångt ifrån en poesiafton. Det är snarare lyrikinsprängd stand up-komedi med ett varmt budskap: Förverkliga dina drömmar. Låt dig inte smulas sönder av vuxenvärldens rostat-bröd-torra förnuft. Det omöjliga är möjligt. Du är inte ensam om att vara ensam.
<b>Gav inte upp</b>
Tidsperioden han speglar sträcker sig fram till idag, men tar sin början 1989, året då Thåström släppte sitt självbetitlade debutalbum och Marcus Birro var 17 år och arbetade på posten. De poeter han läste i skolan hade ett språk som inte var hans. Han berättar om författardrömmarna svensklärarinnan försökte punktera i ett enskilt samtal.
- Dina noveller är alldeles för burdusa. Du är alldeles för burdus.
Men Marcus Birro gav inte upp. Han uppträdde på alternativa scener i Göteborg där "överviktiga polska män med magar större än Majorna spelade mungiga", försörjde sig på socialbidrag, tvingades på söka-jobb-kurs och leva på nudlar.
Men författare blev han.
Marcus Birro vill att lyrik ska vara som en rocklåt som går rakt in i hjärtat. Och han lyckas. Under den drygt timslånga föreställningen blev jag träffad i maggropen, tröstad och garvade igenkännande åt tonårsminnen som säkert långt fler än vi 70-talister delar.
Birro har inte bara det skrivna ordets i sin makt, utan också det talade.
Så jobbar vi med nyheter