Fångade kvinnor i plågande minnen
KARIN ALVTEGEN Skam Natur och Kultur
Karin Alvtegen, skriver psykologiskt trovärdigt.
Foto:
De båda lever i burar av förakt och självförakt.
De här stackars kvinnornas liv korsas, högst ofrivilligt. Men före det får man synnerligen inkännande beskrivningar av deras illamåenden, hjärtsnörp, svettningar och spyor. Livsberättelserna är obehagliga. Skuld, Saknad, Svek, och nu Skam, Karin Alvtegen roar sig med allitterationer i titlarna, dessutom är de praktiskt allmänna. Grundskador, arvssynd, sociala arv som är så ofrånkomligt starka, även när de yttrar sig som protest.
Det är absolut fängslande, ibland på gränsen till flummigt, hur kan man leva så länge som de här kvinnorna och bara ta in alla livets erfarenheter och intryck för att bekräfta den skevhet som redan har "satt sig". Psykologiskt intressant och antagligen välkänd företeelse, här spikas den åter fast, omsorgsfullt. Vissa schabloner finns med i personbeskrivningarna, men visst kan man låta sig övertygas om trovärdigheten.
Berättelsen glider lätt, vi följer omväxlande Monika och Maj-Britt, ser annalkande katastrof, möjligen känner man sig uppskärrad efter tidigare böcker av Alvtegen som har slutat i total sorg.
Nu är det ju så att man inte får säga hur det går den här gången, så är det ju i recension, men för den som läser som jag, kollar på sista sidan rätt tidigt, går ändå att uppleva några timmars rejäl spänning, eländet som underhållning.
Så jobbar vi med nyheter