Examen på Marieborg
Blivande skådespelare, regissörer och teaterpedagoger på Marieborg gör gemensam sak i dramatikens tjänst och spelar massor av teater med start 6 maj. Alltså festival.
Mattias Pettersson och Max Wallmo i Skärbrännaren. Maktkamp pågår.
Foto:
Sex grupper, 40 elever, spelar sex eller faktiskt hela sju olika pjäser.
Björnen av Anton Tjechov handlar, kan man säga, om att inte gräva ner sig i livets ledsamheter eller helt enkelt att våga leva. Änkefru Jelena Popova möter här den dundrande godsägaren Smirnov. List och kärlek är ingredienser.
Av Brecht ges Den kaukasiska kritcirkeln och här görs 48 roller av sex skådespelare, till det egen och nyskriven musik. En strid om jord och makt med en pjäs i pjäsen, uppror och också här - om äkta och ren kärlek. Dessutom vill regissörerna, förställningarna har två sådana i samarbete, att vi ska tänka på dagens massmediasamhälle som styr våra känslor och som för en del blir till nya gudar att dyrka och kanske ännu svårare för människor att veta vad som verkligen är viktigt. En klassiker, som det övriga här, alltså en föreställning för alla tider.
Magnus Dahlströms Skärbrännaren är den mest nutida texten. Här handlar det om maktkamp och vår rädsla för att misslyckas, att man ständigt mäter sig med andra och är rädd, kanske förlamad av att aldrig tycka sig duga.
Tennessee Williams röst kommer från 30- och 40-talens amerikanska sydstater men har förstås ännu något att säga mänskligheten. I Utdömd egendom rör sig handlingen i nutid, gruppen har bearbetat texten och beskrivs lakonist så här: en småstad, en flicka, ett rykte, en kille, ett möte. Ihoptaget något om att våga vara, att mötas utan masker. Och frågan om man alltid vill/orkar det?
I Hälsningar från Bertha som ges tillsammans med Den starkare av Strindberg, är spelplatsen en bordell i St. Louis där en prostituerad kvinna ligger svårt sjuk. Full kris alltså. Liksom i Strindbergs pjäs där den ena kvinnorollen är tyst. Pjäserna ges efter varandra och visar på olika sätt att ta tag i de utsatta situationerna, att möta en kris.
Moonys grabb gråter inte är en annan enaktare som läraren Olov Rasch har letat fram. Ett litet barn, ett ungt par, frågan är vem som är fri och om en person som vill ha mer än livet kan ge och i linje med det inte heller kan ta emot det som faktiskt finns att hämta där.
Med stöd av Östgötateatern och ABF ska det här genomföras med start ett par dagar (4-5/5) på Sagateatern i Linköping. Spelningarna är koncentrerade till två helger, premiär fredag 6 maj på Kammaren.
Dessutom är folkhögskolan under de här dagarna värd för en forumfestival som har lockat hittills 130 deltagare från hela Norden. Teater för de förtryckta som det handlar om, ska bedrivas tillsammans med föreläsningar och workshops.
Så jobbar vi med nyheter