"Ett svartvitt foto från 1923"

Manuskriptet jag skickade till förlaget var på 212 sidor i typsnitt Times New Roman och med 1,5 i radavstånd. Jag vet inte hur många sidor det blir som färdig roman men absolut ingen tegelsten. Frågan förvånar mig lika mycket varje gång. Varför frågar folk? Är det prestationen som mäts? Ju fler sidor desto större anledning att gratulera? Eller handlar det mer om en oro hos frågeställaren att han eller hon inte kommer att orka läsa boken om den är för tjock? Jag blir inte riktigt klok på varför så många undrar. Kanske är det bara så att folk inte riktigt vet vad de ska säga, när jag bubblande lycklig berättar om det som är så stort i mitt liv, att jag ska romandebutera. Då är det kanske enklast att dra till med en handfast och praktisk fråga som hur många sidor har boken? Eftersom jag är en snabbläsare, även utan att hoppa över tråkiga partier, för det skulle kännas som att fuska, så har jag aldrig bangat för tjocka alster på en femhundra sidor eller till och med mer. Är historien bra kan det till och med vara en njutning att veta att det roliga inte tar slut allt för fort. Andra vanliga frågor är hur lång tid det tar att skriva en roman. När jag svarar två år, är det ingen som höjer på ögonbrynen. Förvåningen kommer när jag förklarar att det tar ytterligare två år innan den publiceras. Två år från det att jag skickade manuskriptet till förlaget innan boken finns i bokhandeln, allt som allt fyra år av mitt liv. Tålamod är en bra egenskap om man vill skriva böcker. De flesta har svårt att förstå den långa väntan. "Det är väl bara att trycka boken!" Men egentligen är det samma sak på Stadsmuseet, där jag jobbar. Kommer någon med en bra utställningsidé, tar det ändå minst ett år innan den kan bli verklighet, eftersom det är den framförhållningen vi har. Vi kan inte bara gå och hoppas på att allt ordnar sig, utan måste naturligtvis planera in utställningsperioderna långt i förväg. På samma sätt är det på bokförlaget, de har långa listor med böcker som ska ges ut innan det blir min tur. Det första som görs är omslaget till boken. En formgivare läser manuskriptet och försöker sedan fånga en känsla, eller en genre, i en bild och i typsnitt. I mitt fall följde sedan en diskussion mellan mig, förläggaren och formgivaren. Flera förslag förkastades och till slut fick jag igenom den bild jag själv hela tiden sett framför mig som omslagsbild. Ett svartvitt foto från 1923 som föreställer arkeologen Carter när han för första gången kikar in i Tutanchamons grav, som han just upptäckt. Den första människan på 3 000 år som ser den unga faraons skatter glimma i mörkret. Min roman handlar inte alls om Tutanchamon men väl om fördolda minnen och tidens hemligheter.

Information till våra läsare

"Ett svartvitt foto från 1923"

Hur många sidor är det? Många gånger har jag fått den frågan när jag glatt och lite upphetsat berättat att jag ska ge ut en roman till våren. - Äh...jag vet inte, den är inte tryckt ännu, har jag svarat. Spelar det någon roll?