Ett rum för Carl Bergsten

Arkitekt Carl Bergsten. Äntligen har han fått ett eget rum, ett roligt, vackert och livfullt utrymme på Stadsmuseet.
Bergsten som föddes och växte upp i Norrköping, som är pappa till den spännande S:t Olofsskolan, till den urvackra banken mittemot Rådhuset, till den mäktiga Lithografen och till industrihuset på den stora utställningen 1906 i Norrköping. Just den kan vi bara se på bild, det andra finns kvar. Borta är också hans sommarrestaurang på Strömsholmen. Mer får man veta i Bergstenrummet där ljuslådor berättar och visar om andra storverk, Liljevalchs, Hjorthagens och Enskede kyrkor, Göteborgs Stadsteater.
Carl Bergsten kom från en ansedd familj i staden, pappa Per Wilhelm var stadsläkare, och det kan ha varit avgörande för att Carl - lyckligtvis - fick så många uppdrag i det Norrköping som i början av seklet hade 41.000 invånare.
På Stadsmuseet har han fått en egen rubrik: osvensk i opposition, i otakt med sin tid.
Det handlar om en man som efter utbildningsresor i Europa, främst Wien, greps av jugendstilens ideologi och det var lite fel just då i Sverige. Senare upprepades samma sak med det klassiska, han kom just när modernismen härskade.
Carl Bergsten gillade storligen tankarna om hur varenda detalj skulle genomsyras av den skapande personen, bara i S:t Olofsskolan har många fått tillfälle att studera resultatet av till exempel Ellen Keys tankar om Skönhet för alla och engelske William Morris idéer om harmoni och ljus, om det goda hantverket och hur det yttre skulle stämma överens med det inre. Det gillade Carl och hans hustru, Agnes Moberg fick en brudklänning i den stil som kallades reformklänning, här fick kroppen plats och man kunde andas, linjerna var mjuka.
I rimmet finns ett ljusbord som inbjuder till lek med de geometriska former man finner hos Bergsten, på en dator finns bilder på hans byggnadsverk och informativa texter. En stor teckning berättar mycket om den aktive mannen, en bok om wienerjugend berättar om bakgrunden, man kan studera ritningar till både utförda objekt och till sådana som aldrig blev verklighet.