Ett rike byggt av papper
HELENE SJUNNESSON och THOMAS WAHLBERGPapper och massa i ÖstergötlandSkogsindustriernas historiska utskotts skriftserie(Tryckt med bidrag från Karl Erik Önnesjös Fond för vetenskaplig forskning och utveckling)
Långt före De Geerhallen och Teliahuset. Vyn från nedre Dalsgatan, året 1901. Bilden ur boken kommer från Tekniska museet.
Foto:
Många kanske tror att det bara har funnits tre bruk i Norrköping, Långasjönäs bruk samt några få till. Då blir det en överraskning när man får läsa att från 1628 till idag har det funnits 24 fabriker för papper och massa! Alla beskrivs ingående, från den första i Tannefors 1628 till det modernaste nybygget i Braviken 1975.
I början tillverkade man allt papper för hand, av lump. Det var tidskrävande och lumpsamlingen var alltid en osäker tillgång. Papperstillverkningen revolutionerades när man övergick till cellulosa, som finns tillhands i skogen. Maskinell framställning ökade produktionshastigheten, till den grad att man häpnar idag när man kan få se hur snabbt en enorm pappersrulle växer fram.
En ofattbart stor organisation av skogsbruk, skogskötsel, transport och massatillverkning krävs för att ett enda kilo papper kan tillverkas. Att papperet kan bli tjock kartong eller fjädertunt toalettpapper; bestrykas med plast eller särbehandlas till smörpapper; tillverkas som billigt tidningspapper eller dyrbart skrivpapper; allt finns beskrivet i denna bok.
Jag har haft privilegiet att utföra många infärgningsförsök i bland annat Fiskeby och Skärblacka och stortrivdes med den allmänna attityd som jag fann inom branschen: ett genuint intresse för produkten och hur den skulle kunna förbättras.
Det är sällan att jag har recenserat en bok med större engagemang. Jag har sökt med näbb och klor efter någon informationsmiss eller småfel. Jag misslyckades totalt! Här finns allting man kan begära i beskrivningen av en hel industris bakgrund. Men vänta! Ett saknade jag. Ingenstans beskrivs de väldigt stressiga situationer som uppstår varje dag när en pappersmaskin är igång. Inget nämns om det enorma ansvar som alla inblandade parter har, när varje tillfällig driftstörning kan kosta miljoner. De driftsansvariga är oftast unga, eftersom unga människor bäst står ut med den ständiga nervpress som ansvaret kräver.
Sverige och svenskarna kan vara ofantligt tacksamma för sitt guld från skogen och ännu mer tacksamma för alla de hängivna människor som har förädlat råvaran till papper.
Jag är imponerad av det enorma arbete som Helene Sjunnesson och Thomas Wahlberg har lagt ner på boken och noterar hur en armé av hjälpare har stått till tjänst, bland annat Rodgakännaren, Lars Callenbrant och Kolmårdens marmorbruks ättling, Jan Ekermann, för att nämna två som jag känner väl.
En härlig bok! Den är så bra att jag är beredd att glömma den gången jag blev duschad från topp till tå i gul färg, när Skärblacka skulle införa kontinuerlig färgning av toalettpapper, och en pump sög istället för blåste. Men vad gör man inte för papper?
Så jobbar vi med nyheter