Ett mättat hjältedrama i gammal anda
KINGDOMOF HEAVENFilmstaden
film
För i Kingdom of Heaven är det enkla maskulina hämnddramat i Gladiator utbytt mot ett sorgtyngt, patosrikt men inte sentimentalt, politiskt nyanserat och religiöst frisinnat drama om förlorad och återvunnen självrespekt och livstro i 1180-talets Jerusalem.
Scott berättar livligt och varierat, intima spelscener blandas med stora detaljrika bataljmålningar, enkla spänningseffekter finns där men dominerar inte över ädelhet, hätskhet, girighet, svek och annat högt och lågt mänskligt. Det är ett mättat hjältedrama i gammal anda, med häftiga bildeffekter i modern stil.
Till Jerusalem kommer Balian, ung fransk smed, som förlorat fru, barn, en adlig far han aldrig vetat om, sin Gudstro och nära nog sitt eget liv. Dessutom har han slagit ihjäl en präst. Nu söker han som nybliven korsriddare Guds förlåtelse, en kristen tro som bygger på rent samvete och goda handlingar och ny livsmening.
Han finner det i umgänge med Jerusalems kristne kung, en fadersfigur, i kärlek till kungens olyckligt bortgifta syster och genom driftiga insatser för att försvara Jerusalem mot den muslimske ledaren Saladin. Han har av tempelriddare provocerats att bryta freden med de kristna och angripa staden. Orlando Bloom, Legolas i Ringenfilmerna, fångar klart godkänt alla momenten i smedens mognadsgång, från bitter bybo och sökare i främmande land till desillusionerat vittne till mord, krigshets och hyckleri i kristendomens namn. I Jerusalem kan sansat folk bara arbeta som rådgivare eller som Balian slutligen bara rädda liv för dagen. Sen åker han hem, odlar sin trädgård och hoppar av alla religionskrig. Det är statschefers och ideologers sak, inget för dem som vill göra gott i familjens vardag.
Verklighetens korståg gällde religiös tvångsomvändelse. Scotts film, lika minutiöst och suggestivt gjord i foto, scenografi, kostym och musik som alla hans filmer, utspelas under en kort fred mellan kristna och muslimer mellan andra och tredje korstågen. De framtonar som drivhus för svekfulla europeiska egenintressen. Religiös tolerans, som jämte människokärlek och personlig återlösning är filmens budskap, visar sig vara rätt omöjligt att upprätthålla. Saladin, lojal mot islam men en storsint envåldshärskare och segrare, har också rötägg i staben. Strävan i manus att gå utöver enklaste krig-mellan-gott-och-ont är en god bas för filmens kvaliteter.
Scott arbetar på krönet av sin förmåga som persontecknare, miljöskildrare och landskapsmålare i bilder av allt från fransk landsbygd och italiensk hamnstad till Jerusalems mur och öknen utanför. Gatuliv, budoarer och rådsmöten blandas med dueller, sjöolyckor, strid till häst och belägring med avancerad medeltida krigsteknik.
Scott gjuter nytt liv i all kostymfilms svårigheter, det högstämda språket, dragningen till stela bilder av utklädda aktörer och risken för dålig såpopera och allmänt tönt. Rätt så vardagligt tal, snabbväxlande bilder med många färger, vinklar, filter och filmhastigheter och ett minimum av religiösa floskler är hans metod för att lyckas med historiska epos.
Så jobbar vi med nyheter