Ett mycket trevligt kulturarrangemang ser jag i de After Work-konserter som arrangeras i De Geerhallen. Med eller utan soppa och hur mycket efter jobbet det är spelar mindre roll, det är det behändiga formatet som är så tilltalande. Med vilket innehåll man sedan fyller timmen med spelar ju självklart roll men jag tror verkligen att konceptet är värt att satsa på.
Onsdagens lilla kvällskonsert bestod av musik som inte alls hörde till det mer lättsmälta slaget. Östgötateaterns Pontus Plaenge som kvällens programvärd guidade, deklamerade och även sjöng sig igenom programmet med dikter av Ekelöf, Sonnevi och Brel. Arrangemanget till den senares "Amsterdam" av Karl-Johan Ankarblom var underfundigt och riktigt välklingande och lite lagom lätt att ta till sig.
Uvertyren till Beethovens Corolianus spelades stadigt, smygande och lite dolt med en hel del kraft hängandes kvar i luften. Grete Pedersen arbetade mer i det lilla formatet än med stora uttryck. Så blev Mahlers lilla serenad "Blumine" en snyggt formulerad skapelse med fint samspel mellan orkestern och den på läktaren placerade solotrumpeten. Konserten bjöd på lyrisk musik, eller musisk lyrik, välj själv men säkert är att det hela handlade om ett genomkomponerat program där de olika delarna smälte samman.