Ett Kambodja bortom leendet

Det här är berättelsen om hur hon efter åtta år tar sig ur helvetet. Träffar en fransman som bor i Kambodja och börjar ett arbete som går ut på att rädda andra flickor.
Att beskriva hennes berättelse som stark är en löjlig underdrift, det är vidrigt bortom det fattbaras gräns. Jag har varit i Kambodja och bland annat just i den provinsstad där ett av hennes hem för räddade prostituerade finns. Visst såg jag barnen som tiggde och sniffade lim vid busstationen i Pnohm Pehn, några unga prostituerade såg jag också, men mest upplevde jag det leende vänliga Kambodja, det nya turistlandet. Somaly Mams bok ger verkligen en motbild.
Flickor i lågstadieåldern säljs som slavar till bordeller där inte sällan får aids, tbc och andra sjukdomar.

Somaly och hennes man startar en organisation för att rädda flickorna. De gör det på det enda möjliga sättet, handfast och kraftfullt med räder mot bordellerna där de fritar flickorna. Sällan med hjälp av polisen, vanligare med polisen som en fiende som varnar bordellägarna så att de hunnit flytta.
Det är också en berättelse om hennes egen resa. Hur hon lär sig franska, reser till Europa, vågar tala med höga dignitärer för att skaffa pengar till verksamheten. Allt är trovärdigt in i minsta detalj.
Hon tycks inte vara ute efter att skildra sig som en ängel, hon kör rattfull och krockar, äktenskapet med fransmannen är allt annat än romantiskt. Det finns goda skäl att ta del av vad hon har att berätta. Och för de som planerar att njuta av solen i Sihanoukville borde hennes bok vara obligatorisk läsning.

Information till våra läsare

Ett Kambodja bortom leendet