Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Ett järn mitti världen

Foto:

Kultur och Nöje2001-10-03 00:00
Den här kolumnen hade jag tänkt använda till att huta åt Dubbel-ve Buske om han hade gjort nåt dumt. I vår internationella värld kan det göra effekt, han kanske läser det här! Han hade emellertid inte gjort något dumt i den skrivande stunden, bara slungat ut förfärliga hotelser. När jag så visade min hustru manuset tyckte hon jag skulle skriva om nåt annat internationellt. Därför kommer det här att handla om strykjärn.

Det är nämligen så, att nämnda hustru köpte ett nytt strykjärn på Obs!, som det hette då. Av ett tiotal järn valde hon ett som hon trodde var bra; vad vet man i förväg?
Hem kom vi och itu med att läsa bruksanvisningen tog vi.
Jestanes, ska man behöva läsa bruksanvisning på strykjärn!?

Jag minns det strykjärn vi hade i min barndoms enkla hydda. Det fanns förmodligen när jag föddes in i familjen och användes tills mor min slutade stryka åtminstone femti år senare.

Det var en massiv järnklump med trähandtag. Man satte det på spisen, som också var av järn, och där fick det stå tills det kunde antas vara lagom varmt. Då tog husmodern och vätte på fingret, varpå hon nuddade sulan (på järnet), och fräste det då till med lagom antal decibel så var det att ge sej på skjortan. Efter en stund hade järnet svalnat, och då fick det vila på vedspisen ånyo.

Nån bruksanvisning behövdes inte till järnet, trots att det var nästan utländskt. Det hade letat sej lång väg till oss i södra Småland. Med upphöjda bokstäver stod namnet Näfveqvarn, så tydligen var det tillverkat långt norrut i ett landskap som visst hette Sörmland. Där talades ändå, vad vi trodde, svenska.

Dagens nyinköpta strykjärn var inte från Hongkong, vilket det kunde ha varit, utan vi valde ett från Frankrike. På det var anbringat sju sorters inte kakor utan knappar, och hur dom skulle användas vartill var inte så lätt att räkna ut. Inte heller med hjälp av bruksanvisning, skulle det visa sej.

Vi började oppifrån vänster:

"Boost of steam button", och det kunde vi till nöds förstå, men inte det som stod i rutan nedanför:

"Botón Super vapor" sa oss inte nåt , inte heller "KhonKa..., nä, det går inte att skriva. Det var kyrilliska, och det var lika svårtytt som "Güvenlik göstergesi", som vi ändå förstod var turkiska. Efter nio språk ("Å, det var åtminstone 27!" sa min fru, men hon ska då alltid ta till) hittade vi ett bekant, nämligen svenska. Där stod "Ångpuff Super Pressing", och det var nätt vi begrep det.

Vi ska väl med tiden leta oss fram till vad alla knappar ska va bra för, och för den delen kan jag tala om att det kostade nästan fem hundra kronor.

Ett likadant järnstrykjärn som min hulda moder använde, betalade någon stolle 450 kr för på en bonnauktion jag bevistade i somras.

Så där kan det bli i den internationella världen. Tror ni fru Bush läser det här?
(Texten godkänd av strykande hustru.)
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!