God morgon kära Folkbladet-läsare och god fortsättning på det nya året!
Livet är inte dagarna som har passerat, utan mer dagarna man minns. Måndagen den 27 december väcktes jag tidigt av min son David som ville att jag skulle skjutsa honom och flickvännen Bettan till BB då vattnet gått.
Åkte sedan hem och försökte samla mina tankar inför den begravning jag skulle gå på några timmar senare. Vi skulle ta farväl av en underbar kvinna, Carin. Hon har alltid funnits där i mitt liv som en slags extra-mamma. Carin var en ängel som jag alltid kunde ringa och prata med, gråta eller framförallt skratta med! På väg till krematoriet den här iskalla dagen sjunger Johnny Cash ur bilstereon raderna från magnifika "Hurt, everyone you love goes away at the end"...
Jag har alltid tyckt att den långa promenaden från parkeringen till kapellet känts som en liten Golgatavandring och tänker att vissa minnen dör aldrig! Prästen Tomas talar fint med värme och vi sjunger alla "Härlig är jorden". Minnesstunden är jättefin att samlas ihop med en familj man växt upp med. Du som läser detta, var rädd om dina nära och kära, livet är skört. Och ett av de finaste ord som finns är "förlåt"!
Efter dessa sorgliga men inspirerande timmar, blixtsnabbt hem och byta om och hjälpa till med en sanslös och hysterisk flyttning åt en kvinnlig vän. Herregud, vad det är jobbigt med flyttningar. Banankartonger, plastsäckar, jättelika skåp och saker som ska slängas på Returpunkten. Vissa värdefulla saker har inte kommit fram än. En kartong med 20 nya cd-skivor hamnade i Returpunktens container av misstag! Ärligt tycker jag att det är en psykiskt befriande att slänga onödiga prylar vilket jag själv gjort under de senaste dagarna. Varför har jag samlat på mig gamla morgonrockar, trasiga elektronikprylar, för små kläder som är bra att ha om jag går ner 20 kg i vikt eller ett 30 tal krukor och en gammal flottig grill som kan vara bra att ha till sommarstugan i vår?
Helt slut av dagens upplevelser och spänd på vad som skulle hända uppe på BB, somnade jag som en hundvalp i soffan. Strax efter midnatt ringer mobilen. Det är sonen som stolt rapporterar att jag blivit farfar åt en välskapt flicka född den 27 december 23.10. Hon ska heta Alma, vilket betyder själ på spanska får jag veta, när jag håller den söta babyn i min famn och känner värmen från hennes runda kinder. Nej, det här dygnet kommer jag aldrig att glömma. Då vi tog farväl av en älskad kvinna och samtidigt välkomnade ett nytt liv!
Bäst just nu enligt Lasse: